Uvk lärande, bedömning och utveckling

Alla Inga Spara

• kognitiva scheman mentala ramverk eller strukturer som hjälper oss att organisera och tolka information, samt att förstå och hantera olika situationer och erfarenheter. Dessa scheman byggs upp genom erfarenheter och inlärning och fungerar som referensramar för att tolka och förstå ny information och upplevelser.
• arbetsminne det som plockar upp saker och nya intryck/kunskaper, dessa måste bearbetas och någonting måste skapas i vårt huvud med den input vi får. t.ex. den gröna katten. Inte en bild man har i sitt minne, men med kunskapen om hur färgen grön ser ut och hur en katt ser ut så kan man sätta ihop en bild av en grön katt.
• långtidsminnet anses vara en del av minnet där information kan lagras under en längre period. Detta gör att vi kan komma ihåg händelser, kunskap och färdigheter under en längre tid, ibland även under hela livet.
• mediering Vad som kommuniceras eller uttrycks mellan människan och artefakten. Människans samspel med omvärlden genom redskap. Överföra kunskaper.
• artefakt De verktyg och hjälpmedel som finns i den sociala kontexten.
• assimilation När vi får ny kunskap kan vi assimliera den till en befintlig kunskap, vi använder vår förförståelse för input. Tolkningen bygger på vår förståelse. Assimilation betyder att vi inte behöver förändra min tidigare kunskap med ny kunskap, utan man assimilerar in den i den tidigare kunskapen. Den förändrar inte vår tidigare idé utan den anpassas in i den redan befintliga kunskapen.
• ackommodation Handlar om att den nya input man får kräver att man förändrar den kunskap och förståelse man har för att kunna placera in den.
• appropriering I den sociokulturella teorin diskuterar Vygotskij att begreppet appropriering är centralt för att förstå hur individer utvecklar sin förståelse och kompetens. Alltså hur en individ eller grupp tar till sig ny information/ny kunskap och gör det till sitt geet genom interaktion och aktivt deltagande i lärandeprocessen. Omformningen är central för att kunna internalisera den för att passa deras egen förståelse och användning. Approprieringen handlar inte endast om kopiering och memorering av kunskap utan det handlar om att man aktivt omvandlar och integrerar den i sin egen tankeprocess och praktik.
• proximala zonen Teori av Vygotskij. Utgår utifrån ett antagande om att alla elever har en zon som ligger mellan det eleven möjligtvis kan göra på egen hand och det som hen kan göra med hjälp av en “signifikant annan”. Vygotskij menade att elever arbetar självständigt med det de redan kan, men för att kunna utvecklas bör de vara i en kontext där läraren hjälper dem med det de behärskar men ännu inte kan. Stöd till lärandet, det kan ske genom stödmeningar “utgå utifrån…, föreslå hur…” Stöttningen kan även ske genom interaktion och genom att testa med varandra för ökad förståelse.
• behaviorism Inlärningsteori som bygger på att det finns ett rättt/fel svar. Har en typ av objektivism och bygger på input och repetition. Fokus här ligger på betingning och kan ses som att läraren överför kunskap till eleven. I bedömningssituationer har det en tydlig koppling till provtraditionen och således även slutna uppgifter. Passar ihop med summativa syften och enklare construct (till exempel faktakunskaper/minneskunskaper)..
• kognitiv konstruktivism/individuell konstruktivism Inlärningsteori som bygger på att allt inte är rätt eller fel utan att det finns utrymme för tolkning/perspektiv. Lärandet baseras på individuell förförståelse och är en individuell process där läraren behöver ha koll på var eleven befinner sig (vilka mentala scheman de har). Fungerar bra i formativt syfte och kan användas för att arbeta med mer komplexa construct. Förknippad med bedömningstraditioner och således öppna dokument.
• social konstruktivism/kulturhistorisk teori Inlärningsteori som bygger på att inlärning sker i interaktion med andra människor (inom elevgruppen eller mellan elevgruppen och läraren). Förknippas med bedömningstraditionen även om bedömning inte är det som är fokus, utan lärandet. Här använder man sig av stödstrukturer för att inlärning i den proximala zonen ska ske.
• provtradition Mätning av resultat i kvantitativa syften. Inom provtraditionen eftersträvar allmängiltiga resultat. Man tänker även att prov oftast mäter skillnader som existerar oberoende av mätningen. Provtraditionens omdöme ges i form av poäng, boksatav (betyg) och procent.
• bedömningstradition Värderar elevprestationer i relation till kriterier, man jämför elevers prestationer och resultat med kriterier. Bedömningstraditionen ger omdöme som beskriver styrkot och utvecklingsmöjligheter, men även i relation till standars.
• formativ bedömning Bedömning FÖR lärande. Används för att följa upp elevers lärande och kan göras på individ- och gruppnivå och kan vara under en längre period.
• återkoppling Kommunikation till eleven där man lyfter dennes resultat/prestationer. Kan vara formativ eller summativ.
• kamratbedömning En form av formativ bedömning där elever kan bedöma varandras arbeten/resultat och ge återkoppling. Uppfyller “dubbel” funktion då man dels får feedback av kamrater men också ger sig själv någon typ av feedback genom att bedöma någon annans arbete.
• summativ bedömning Bedömning AV lärande. Här mäts resultaten och även detta kan göras på individ- och gruppnivå men då är gruppnivån endast avsedd för att läraren ska kunna undersöka var undervisningen brister och därefter anpassa den.
• validitet Mäts den som ska mätas? Ur undervisnings och bedömningsaspekten bedöms det som ska bedömas.
• reliabilitet Tillförlitlighet för (prov)resultat. Hög grad av reliabilitet leder till stabilitet i bedömningen. Påverkar inter- och intrabedömningsreliabilitet (se nedan).
• interbedömarreliabilitet Reliabiliteten olika bedömare emellan. Det vill säga, kommer olika lärare fram till samma sak.
• intrabedömarreliabilitet Reliabel bedömning inom en själv oberoende av hur situationen ser ut (du är trött, hungrig, behövt “släcka bränder”etc).
• normrelaterade prov/betyg Deltagarnas resultat jämförs med de andra deltagarnas resultat. Uppgifterna konstrueras i olika svårighetsgrad för att kunna särskilja eller “dra isär” resultat i elevgruppen. Detta är exempel på prov och bedömning som är närmare relaterade till prov traditionen.
• kriterierelaterade betyg Deltagarnas resultat jämförs med på förhand formulerade kriterier. Uppgifterna konstrueras för att motsvara innehållet i kriterierna. Närmare bedömningstraditionen Betyget blir beroende av en tolkning av hur läraren bedömer prestationen utifrån kriterierna.
• samsyn En likvärdig bedömning av elevprestationer förutsätter att en samsyn av vad som utgör kvaliteten i en elevpresentation, här krävs ämneskunskaper för att bedöma VAD som klassas som kvalitet.
• samstämmighet Kan vara detsamma som sambedömning, dvs när man som lärare t.ex. rättar nationella proven då man som lärare sitter sina ämneslag och rättar för att kunna rätt betyg.
• alignment när samstämmighet mellan undervisningen, bedömningen och målen råder och på så vis stödjer elevernas lärande och framsteg men är också ett sätt att stärka validitet och reliabilitet.
• analytisk bedömning Bedömningar som utgår utifrån olika kriterier. Identifierar styrkor och utvecklingsmöjligheter för respektive kriterium. Lämpar sig för formativ bedömning. Separat bedömning vilket också ger plats för läraren att ge eleverna en inblick till vad som kan utvecklas för ett högre betyg eller för att lära sig om en ny kunskap.
• holistisk bedömning Där alla elevers prestationer ska vara en helhetsbedömning, arbetar man med formativ bedömning kan det vara svårt inkludera holistisk bedömning.
• sammantagen bedömning är en helhetsbedömning av elevers prestationer och kunskaper över en längre tidsperiod. Istället för att bara bedöma elevernas kunskaper baserat på enstaka prov eller uppgifter tar en sammantagen bedömning hänsyn till flera olika bedömningsmetoder och bedömningskriterier för att ge en mer heltäckande bild av elevernas lärande/resultat.
• aritmetisk bedömning bygger på att läraren räknar samman elevernas resultat på olika läxförhör, prov och inlämningsuppgifter och får på det sättet fram ett visst betyg. Ett medelvärde från alla poäng på genomförda prov. Den aritmetiska modellen är problematisk, eftersom den riskerar att bli för snäv då läraren enbart tar med kunskap som eleven visar i olika provsituationer. Fördelen med den aritmetiska modellen är att sammanvägningen blir tydlig och “korrekt uträknad”, men fortsatt att nackdelen är att det görs utifrån ett begränsat underlag.
• primär dokumentation Dokumentation som i direkt mening visar/speglar elevens prestationer och resultat. Exempel: elevens text eller ett alster som skapats
• sekundär dokumentation Läraren har utifrån primärdokumentationen gjort en analys och dokumenterat den analysen i form av en kommentar och/eller en värdering. För att kunna göra en sådan analys behövs en tolkningsram eller värderingsverktyg, exempelvis kunskapskraven och uppgiftsspecifika bedömningsmatriser.
• uppgiftskonstruktion Det handlar om att skapa och utforma olika typer av uppgifter som används för att bedöma elevernas kunskaper, färdigheter och förmågor för att främja deras lärande. Tre huvudsakliga regler, 1. prov/uppgift ska vara genomtänkt och att de ska mäta de construct som berörs. 2. Diskreta frågor för att undvika dominoeffekter. provet ska inte vara uppbyggt utifrån att eleven inte ska tro att om man ej klarar fråga 1 att man inte då heller klarar av fråga 2. frågor ska vara isolerade enheter. 3. Du som lärare ska eftersträva att provet ska vara okomplicerat. alltså tydliga raka frågor.
• öppna uppgifter/constructed response är uppgifter som vidgar elevernas svar där de har möjlighet att kunna reflektera, se samband, jämföra och analysera. Uppgiftsformuleringar som är viktigt för läraren. Användning av rätt verb för att kunna avgöra den kognitiva processen som efterfrågas.
• slutna uppgifter/selected response frågor som endast innehåller ett rätt svar och som består av mindre information. Arbetsinsatsen ligger före provets genomförande, att konstruera frågor är det jobbigaste. Viktigt att se till så att det bara finns ett korrekt svar.
• standards Kvalitetsnivåer: bedömning av redan fördefinierade nivåerna för att kunna differentiera de olika prestationerna. Nivåerna kan se olika ut och relatera till olika saker.
• high stakes test/betyg/bedömning Det handlar om att läraren lägger en större vikt på förarbetet då det är high stake-prov, även är det viktigt att lägga mer tid på de kunskaper som eleverna behöver för att uppnå de betyg de eftersträvar. Det innebär att bedömningen och betyget har en större tyngd på elevens betyg.
• low stakes test/betyg/bedömning kan klassas som en utvärderingsmetod, då resultatet har en mindre betydelse för elevens bedömning/betyg. Low stake är ämnat för att mäta hur stor förståelse eleven har och hur stor förståelse eleven besitter. Kan t.ex. vara ett quiz i början av en kurs.
• construct overrepresentation Handlar om förarbetet och granskning av ett prov, innehållsvaliditeten. Mäter provet mer än det är ämnad till att mäta. Eller innehåller det frågor som ligger utanför det provet ska mäta.
• construct underrepresentation Om man ställer för få frågor och inte mäter allt som beskrivs i provets kriterium kallas det construct underrepresentation. Om det ställs för få frågor påverkas inte bara provets validitet, utan också provets reliabilitet (tillförlitlighet).
• bias avses det att uppgiften är snedvriden. Detta betyder att den kan ha fel som påverkar enskilda provtagare på varierande sätt. Bias kan se ut på olika sätt, det kan vara relaterat till vilken grupp provtagaren tillhör; kön, etnicitet eller socialgrupp. Men det kan även handla om språket och ordval. Detta blir problematiskt då det kan finnas vissa uppgifter som har tendens att vara till fördel för en viss grupp i samhället än en annan.
• utvärderingssystem/evaluations system legitimerar och stödjer styrning genom mål och resultat. Utvärdingssystem betonar mätbara aspekter av läroplaner och främjar en prestationsinriktad skolkultur. De viktigaste utvärderingar för att förbättra undervisningen och skolorna är lärarnas egna utvärderingar.
• engångsutvärderingar/stand-alone evaluations Garanterar kvantitativa och/eller kvalitativ kunskap och inkluderar ingående utvärderingar, såsom skolverkets tematiska utvärderingar och utbildningsnämndens ingående utvärderingar av skolor.
• syntesutvärderingar/synthesis studies man vill sammanfatta resultat från olika bedömningsmetoder, olika typer av undervisningsstrategier. Man utför en sådan utvärdering för att få en övergripande bild av olika situationer i skolan. Syntes utvärdering är användbart utifrån att skolan kan få en helhetsbild av prestationer vilket kan vara en hjälpande hand för framtida utveckling av nya undervisningsmetoder. Det kan fungera som en viktig roll för skolledare som kan planera för framtida metoder och utveckling
• informella utvärderingar/informal evaluations En bedömningsprocess som sker på ett mindre strukturerat och oftast informellt sätt under den dagliga undervisningen. Det handlar om att samla in information om elevernas förståelse, kunskaper och färdigheter genom observationer och muntliga interaktioner. Ett exempel på informell utvärdering kan vara att ställa frågor under lektionen om vad eleverna tyckte, var det svårt, för lätt? Detta är ett viktigt verktyg för lärare eftersom att det ger kontinuerlig och realtidsinformation om elevernas framsteg och behov, på så sätt kan man som lärare anpassa sin undervisning och stödja lärandet på ett mer flexibelt och individuellt anpassat sätt.
• professionellt ansvar/responsibility bygger på att varje nivå i verksamheten tar ansvar för sin del och gör sitt jobb på ett korrekt sätt. När det kommer till lärarprofessionen så innebär det professionella ansvaret hos läraren att man har tillit och förtroende för att kunna konstruera sin egen undervisning, sina egna utvärderingar osv. Det professionella ansvaret är något som varje lärare vill ha och som varje lärare bär med stolthet. Det krävs att verksamheten har ett förtroende i lärarens profession.
• professionell redovisningsskyldighet/accountability Mer kontroll, makthavare ställer ramverket, det finns lagar och regler om vad som ska undervisas, betyg och kunskapskrav. Detta kontrollerar utifrån externa utvärderingar, det finns särskilda indikatorer för att statistiskt mäta vart mäta vart läraren och skolan ligger till i förväg förutbestämda indikatorer.
• externa utvärderingar grundar sig att bedöma och granska skolans prestationer, kvalitet och effektivitet från ett externt perspektiv. Lärarna sätter inte ramarna utan det styrs av makthavare som baseras på regler, ramar, föreskrifter som ämnar att kontrollera.
• interna utvärderingar är en utvärdering som oftast läraren formar för att se vilka styrkor och svagheter det kanske finns i till exempel kunskap och hur man kan gå vidare med det och utveckla det. Läraren väljer själv ut vad som är lämpligt att inkludera i utvärderingen.
• skolverkets modell för utvecklingsarbete Vart är vi? En lägesbeskrivning behöver göras över den egna verksamheten. Hur ser förutsättningarna ut? Resultat, måluppfyllelse, resurser, lokaler, personal, kompetens, engagemang och motivation hos personalen för att driva ett kvalitetsarbete. Vilka kunskaper finns och vilka saknas? Vart ska vi? En bedömning om nuläget för att identifiera utvecklingsområdet. Efter identifiering av utvområdet skapas mål som ska vara konkreta och som går att mäta och uppnå. Hela skolans personal ska involveras i detta arbete så att alla känner till de mål och områden som ska utvecklas. Hur gör vi? En planering görs över vad som ska göras och hur det ska göras. PLANERING, GENOMFÖRANDE, UTVÄRDERING. Viktigt att dokumentera hela processen för att systematiskt se utvecklingen. Hur blev det? Hade kvalitetsarbetet utsatt effekt? Vad hände, behöver vi förbättra utvecklingen, ska verksamheten gå vidare med ett annat utvecklingsområde? Ett stort ansvar ligger hos skolledningen på att finna tid och resurser för kvalitetsarbetet, men det finns även ett stort ansvar hos läraren att visa engagemang för att utveckla verksamheten.
• iterativitet Upprepning. Förbättringen av verksamheten bör vara upprepande/iterativt.
• PDSA-cykler Plan, Do, Study, Act. Systematiskt förbättringsarbete. Planera för specifika förbättringar, gör små förändringar, kontrollera ändringarna och analysera resultaten för att agera eller genomföra ytterligare förändringar.
• utvärdering/evaluation Ett systematiskt kvalitetsarbete ska genomföras både på huvudmannanivå och på enhetsnivå. Syftet är att säkerställa verksamhetens kvalitet och likvärdighet med utgångspunkt i skollag, läroplan och andra skolförfattningar.
• ansvarslogik Ansvarslogik innebär olika nivåer av styrning. Det ska vara tydligt fördelat mellan olika aktörer såsom elever, lärare, föräldrar, skolhuvudmännen, myndigheter, samhället. Det ska finnas ett samarbete mellan alla nivåer och en stark tillit till nivån under. Genom effektivt samarbete ökar klarheten kring förväntningar som kan leda till en utveckling.
• redovisningslogik Redovisningslogik en logik inriktad på kontroll. Att erhålla god kvalitet säkerställs med hjälp av “mätning” och “redovisning”. Förutbestämda indikatorer används för mätning och redovisning. Ramarna sätts inte av läraren utan styrs av makthavare som baseras på regler, ramar, föreskrifter som ämnar kontrollera. Varje nivå kontrollerar nedåt. Staten kontrollerar huvudmannen, huvudmannen kontrollerar skolan osv.
• avprofessionalisering/de professionalisation Det av-professionaliseringen innebär är att lärarens roll och status minskar. Det kan minska på grund av standardiseringen och brist på fortbildning. Detta gör att läraren inte har lika stor påverkan i undervisningen och kan ej använda förmågan till att individanpassa den. För att minska av professionaliseringen krävs det att man lyfter lärarna och visar hur viktig deras kompetens är.
• skolutveckling (school development) Skolutveckling syftar på förändringar i skolor, undervisning och lärmiljöer som uppfattas som och hävdas vara förbättringar. Det hänvisar inte till en fördefinierad tillstånd eller till specifika egenskaper eller förhållanden i en skola eller utbildningssystem.

Alla Inga Spara