Utvecklingspsykologi

Alla Inga Spara

• anknytningsteorin John Bowbly, Små barn har en biologisk drift att knyta an till en eller ett par vårdare. Driften är så stark och medfödd: barnet kan inte låta bli att försöka knyta an. Riktigt små barn kan inte göra mycket annat än att titta, skrika och fäkta med armar och ben. De skriker inte bara för att få mat, eller för att de vill bli upplyfta, om hållna eller smekta. Ofta slutar de att skrika när de lyfts upp och visar på det sättet att de är belåtna. Vid 2-3 månader kommer de första riktiga leendena. När sedan barnet börjar krypa och tar sin första steg, blir det ännu tydligare hur de söker kontakt med henne.
• Primärt behov Det händer att små barn som inte fått personlig kontakt med en vuxen blivit deprimerade. Bowlby ansåg att anknytningsbehovet har en utvecklingsbiologisk bakgrund. Människobarnet är – jämfört med andra däggdjur – i behov av hjälp under lång tid. Detta gör att barnet tidigt måste knyta an till vuxna för att få skydd och hjälp. Därför har människan fått en medfödd drift att skapa starka band till en eller ett par lämpliga individer.
• Inre arbetsmodeller Dessa talar om för barnet vad barnet kan vänta sig av andra och det ger barnet också en första uppfattning om sitt eget värde: han är en person som man tar upp och kramar. Hjälper barnet att hantera verkligheten och påverkar hans sätt att förhålla sig till nya relationer. Samtidigt påverkas modellerna av de återkommande mötena med verkligheten. Om barnets mamma skulle försvinna eller förändra sitt sätt mot barnet skulle barnet också förändras. Han skulle antagligen bli otryggare, svårare att trösta och uppfattas som mer ”gnällig”. På så sätt skulle även barnets självbild förändras. Inre arbetsmodeller (inre mentala kartor av självet, av andra och av relationer) uppstår i samspelet med omsorgspersonerna, något som skapar förväntningar.
• System för närhetssökande, system för utforskning Närhetssökande: Om närhetssökande fungerar bra, bygger barnet upp en trygg bas. De vet att de få tröst, skydd och närhet hos en eller flera vuxna. Utforskning : Tryggheten gör att barnet kan ge sig ut och utforska världen. Driften att utforska sägs också vara förprogrammed (arv). Spädbarn intresserar sig för färg och bilder, de gillar nya leksaker. Viktigt att barnet utforskar världen, driften gynnas av att vi känner oss trygga. Otrygga barn: är sällan nyfikna och undersökande. De är upptagna med att söka trygghet. De har ingen trygg bas och vågar därför inte att ta några risker. Att sakna grundtrygghet kan bli ett problem till exempel när vi som tonåringar ska skapa oss identiteter.
• identitet Identitet är en självklar känsla av att vara en egen person med egna egenskaper, tankar, åsikter och en egen personlighet. Identitet är också en självklar känsla av att kunna vara sig själv och att våga stå för den du är.
• hur byggs identiteten upp Din identitet skapar du genom att förhålla dig till din omvärld på olika sätt. Med omvärld menas människor du möter, intryck du får och erfarenheter du gör. Sådant gör att du börjar se på dig själv i förhållande till det som du upplever och att du kan jämföra dig med omvärlden. Du börjar tänka på vad du tycker är viktigt, vad du gillar och inte gillar, vad du står för, och så vidare. Du utvecklar alltså en självbild – hur du ser på dig själv – och det är genom den som du bygger din identitet. En del experimenterar med stilar och uttryck I alla situationer agerar vi, växer fram i sampel med andra (spegling). Förälskas tidigt med korta förhållanden – inte konstigt när vi inte riktigt vet vilka vi är. Någon har förhållanden som en trygg bas när familjen inte lyckas tillfredsställa det behovet. Risk för utanförskap som en del av identiteten. Många har en lugn och stabil tonårstid och känner inte igen sig i beskrivningarna av en stormig period fylld av uppror av uppror och konflikter. Identitet är olika från person till person .
• Judith Rich Harris teori Ett annat perspektiv på vilken betydelse kamratgruppen har på människans utveckling. Hon menar på att föräldrar inte alls har samma betydelse för människan utveckling som man tidigare har trott. Hon ville istället uppmärksamma kamratgruppens inflytande på beteende och personlighet. Det kan vara helt andra värderingar och normer som gäller. Hon beskriver hur den unga anpassar sig till gruppens normer för att stärka gruppkänslan och bli en i gruppen. Samtidigt hittar den unga sin egen roll i gruppen och skiljer ut sig själv som en egen individ.
• frigörelsen från mamma och pappa 10 åringar beroende av sina föräldrar (psykologisk och när det gäller yttre förhållanden). Föräldrarnas vanor, regler, beröm eller kritik dominerar stort. Vuxna har ”inre kompasser”. Frigöra sig är att tillfälligt ersätta pappa och mamma (bryta föräldraberoende) – normer och bekräftelse - idoler kan fungera som draghjälp. Testar omgivningens gränser. När stoppar någon mig? Förmåga till abstrakt tänkande ökar. Frigörelsen viktigt för identiteten. ->Kan va svårt. Kan känna att samhället ifrågasätter den grupp de tillhör. Till exempel religion, sexuella identitet, föräldrarnas klasstillhörighet eller etniska ursprung. Vända samhället ryggen – gå med subkultur. .. Kan leda till en social identitet som inte är accepterad i samhället.
• Tonåren Krav – till exempel att få en bra grundutbildning, och vara redo för arbete och högskola. Drömmar – framtid? Kroppen förändras, går igenom puberteten. Hormonerna påverkar vår fysik, humör och – inte minst – vår bild av oss själva. Socialt sker det också förändringar. Familjen blir mindre viktigt och kamraternas betydelse ökar. Hur kan det påverka individen? Partner – fast partner och någonstans att bo. Egna normer och värderingar – frigöra sig från föräldrarna. Egen identitet – egna intressen och en egen personlighet. Frigöra sig från föräldrar. Vill bli självständiga och lära sig ta ansvar för våra liv. Kan innebära många blandade känslor. Att vilka bli behandlad som vuxen – kan vara förvirrande Likaså att uppleva behovet av barndomens trygghet och samtidigt vilja frigöra sig från trygghetens bojor. Puberteten kan göra att många känner sig främmande för sin egen kropp. Alla dessa förändringar kan påverka oss både psykiskt och fysiskt. Kamraterna kan påverka individen att ersätta familjen om vad som är rätt och fel. Intellektuella förmåga fullt utvecklad och alla förutsättningar för en bra inlärning finns För att lyckas med sitt skolarbete krävs koncentration och motivation. Många är upptagna med egna bekymmer och funderingar En annan viktigt del under tonåren är att bygga sin identitet. starkt fokus på sig själv Egna uppfattningar uppfattas som starkast. Till exempel ingen har känt det jag känner nu. Står på en ”inre scen”. Både positiva och negativa tankar. Nya erfarenheter kan förändra den ”inre scenen”- man blir mer realistisk och mindre självfokuserad. - > ska försöka lyfta blicken och hjälpa och tänka på andra
• inre kompass att man klarar sig själv och inte behöva fråga föräldrarna om allt, när viktiga beslut ska tas. Man är helt enkelt inte lika beroende av deras beslut och kärlek.
• vuxenlivet Går igenom perioder av sorg och besvikelse. Som vuxen utvecklas vi genom viktiga händelser vi är med om. Kan skilja väldigt mycket mellan olika personer. Att nå en vuxen mogenhet innebär att vi klarar av att ta ansvar. Viktiga händelser: Lära känna en partner, att bli förälder eller att få en yrkeserfarenhet. När man skaffar barn, väljer att studera, är inte lika självklart som det var innan. Vissa reser och vill upptäcka världen, andra skaffar familj sent eller aldrig. Andra väljer att leva ensamma, i en parrelation utan barn eller tillsammans med vänner. Ta ansvar, för oss själva och andra samt att vara samhällsmedborgare. När vi blir vuxna stabiliseras ofta känslolivet och vi får allt större livserfarenheter och kunskaper.
• Erik Homburger Eriksons utvecklingsteori Erikson lånade en hel del av Freud, men skapade en egen utvecklingsteori som hade en psykoanalytisk bas. Han beskrev människans olika livsfaser från födelsen till döden. Idag är det uppenbart att flera av hans faser inte stämmer, framför allt de senare. Men hans grundprinciper är fortfarande viktiga. Erikson menar att varje ny fas i livet ställer oss inför en ny uppgift. Om vi löser den bra, är det större chans att vi lyckas i nästa fas. Han ställer upp varje fas som en konflikt mellan två poler: Antingen får barnet tillit – eller så drabbas det av misstro. Det finns alltid några som den stämmer på, och några där den är fel. Dessutom tar Erikson (och andra) bara upp några aspekter av livet. Erikson menar att människan bär med sig alla sina olika åldrar inom sig. Våra erfarenheter gör oss till dem vi är.
• Människans åtta åldrar enligt Erikson 1) Spädbarnsåldern: Tillit kontra misstro, 0-1,5 år. 2) Småbarnsåldern: Självständigheten kontra tvivel på den egna förmågan, 1.5-3 år. 3) Förskoleåldern: Initiativ kontra skuldkänslor, 3-5 år. 4) Den tidiga skolåldern: Arbetsflit kontra underlägsenhetskänslor, 6-12 år. 5) Tonåren: Identitet kontra splittring, 13-18 år. 6) Den tidiga vuxenåldern: Närhet kontra isolering, 19-30 år. 7) Medelåldern: Produktivitet kontra stillasittande, 30-50 år. 8) Den sena vuxenåldern: Jagets integration kontra förtvivlan (åldrandet).
• Spädbarnsåldern: Tillit kontra misstro, 0-1,5 år. Spädbarnet är helt beroende av att få omvårdnad, smekningar och kärlek. Om barnet får detta kommer det att få en grundläggande tillit till världen. Annars blir resultatet en grundläggande misstro inför livet och världen.
• Småbarnsåldern: Självständigheten kontra tvivel på den egna förmågan, 1.5-3 år. Barnet lär sig att äta själv, gå, springa och gå på toaletten. Vid en lyckad utveckling växer barnets självförtroende och självständighet. I annat fall uppstår tvivel på den egna förmågan. Inte bra med för mycket kontroll och styrning, kan leda till att barnet tvivlar på sin egen förmåga.
• Förskoleåldern: Initiativ kontra skuldkänslor, 3-5 år. Samvetet (”överjaget”) bildas nu – därför har vi också möjligheter att få skuldkänslor. Den stora faran i denna fas ligger i att barnet får överdrivna skuldkänslor inpräntande i sig. Det kan till exempel lägga grunden till framtida hämningar. Barnet provar mycket, har fantasi, utvecklar initivativförmåga.
• Den tidiga skolåldern: Arbetsflit kontra underlägsenhetskänslor, 6-12 år. I vår kultur handlar det mycket om hur vi lyckas i skolan. En lyckad utveckling innebär att barnets stärks intellektuellt och socialt och känner arbetsglädje och ett växande självförtroende. Alternativet är underlägsenhetskänslor.
• Tonåren: Identitet kontra splittring, 13-18 år. Under puberteten ifrågasätts den tidigare identiteten. Nya, könsmässiga, egenskaper växer fram. Tonåringar undrar över sig själv och över hur andra ser på honom eller henne. Olika roller prövas. Om tonåringar lyckas förena sina roller kan känsla av identitet grundläggas och hon eller han kan gå stärkt ur perioden.
• Den tidiga vuxenåldern: Närhet kontra isolering, 19-30 år. (”yngre medelåldern”). I den här fasen är den viktiga uppgiften att skapa ett nära och modet förhållande till en annan människa. Alternativt isolering.
• Medelåldern: Produktivitet kontra stillasittande, 30-50 år. (”äldre medelåldern”). Med produktivitet menar Erikson intresse för egna barn, men också ett allmänt intresse för andra människor. Faran är annars att den vuxne inte kommer utanför sig själv och inte förmår att intressera sig för andra. Detta leder till stillasittande.
• Den sena vuxenåldern: Jagets integration kontra förtvivlan (åldrandet). Nu visar sig resultatet av hur människan har löst uppgifterna i de sju tidigare faserna. Den åldrande accepterar sitt eget liv sådant det har varit, med glädjeämnen och sorger. Han eller hon accepterar också att livet måste ta slut, men hittar ändå en mening med det utan fruktan för döden. Lyckas den åldrande inte att förena (integrera) och accepter de olika delarna av livet, drabbar förtvivlan och fruktan för döden.
• Kritik mot Eriksons teorier Kritikerna menar att utvecklingen inte sker på detta sätt som Erikson beskriver. Tjugoårsåldern stämmer men sedan har nog flera svårt att känna igen sig. Idag lever vi bättre och har bättre hälsa. Samhället har förändrats. Idag byter vuxna jobb, partner och kanske livsstil mycket oftare än tidigare. Det är därför svårare att säga vid ”30” händer detta och vid ”50” detta. Framförallt skiljer sig utvecklingen åt mellan individer. De problemområden som Erikson pekade på stämmer därför inte alltid med de sammanhang som människor lever i idag.

Alla Inga Spara