Tenta: SA311G

Alla Inga Spara

• Adolescence Utveckling i ungdomars hjärna
• Infancy Utveckling i spädbarns hjärna
• Corpus callosum Den som sköter kommunikation mellan hjärnhalvor. Detta förbättrar ungdomars förmåga att bearbeta information
• Prefrontal kortex (frontalloben) De kognitiva delar som hjälper oss att planera framåt och göra riskbedömningar
• Amygdala Fight or Flight funktionen
• Limbiska systemet Reglerar känslor, aggression, inlärning och minne
• Belöningssystemet Sitt beteendet baseras på belöningar. Sökandet av kickar
• Dopamin Påverkar beteende, intellektuella funktioner, viljestyrda rörelser, sömn, koncentration och inlärning
• Myelinisering Att signaler kan sändas ut snabbare genom hjärnan och nervsystemet
• REM-sömn Då vi drömmer, ex ögonen rör sig under ögonlocket när vi sover. Det ger mer själv stimulans och hjälper hjärnans utveckling
• Utsända uttryck Verbala symboler och liknande som individen använder för att uttrycka information
• Överförda uttryck Kroppsspråk och annat som kroppen gör (svettas, rodnar osv), sätt att uttrycka sig, dialekt och annat som kan tolkas av andra som just symtomatiska eller icke-symptomatiska uttryck för den individ som ger dem ifrån sig.
• Bakre och främre region Förklarar vårt sociala handlande. I den främre regionen agerar vi – eller spelar roller – på ett visst sätt med tanke på den publik vi möter, medan vi i den bakre regionen agerar annorlunda eftersom vi befinner oss bakom kulisserna
• Intrycksstyrning Förmedlar bilder av hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Vi tenderar att hjälpa andra när andra håller på att göra bort sig. Vi försöker neutralisera “tappa-ansiktet situationen”. Den information andra har om oss.
• Idenitetsbegreppets tre delar Social identitet, Personlig identitet, Jag-identitet
• Social identitet Virtuell social identitet (utgörs av de förväntningar om hur man bör vara som riktas mot en individ) Faktisk social identitet (utgörs av de kategorier individen tillhör och de egenskaper han/hon i verkligheten uppvisar)
• Personlig identitet är det som utmärker en individ och som gör att man skilja henne/honom från en annan individ. Har alltså att göra med antagandet att individen kan hållas isär från andra individer.
• Jag-identitet den subjektiva känslan av sin egen situation och sin egen kontinuitet som en människa bibringas till följd av sina olika sociala erfarenheter. Det är alltså individens uppfattning om sig själv och den är inte huggen i sten utan kan variera och består för en utomstående av de aspekter av sig själv som individen väljer att visa upp.
• Role-taking En förmåga där du kan förstå andras tankar, känslor och hur dom kommer agera. Detta gör det möjligt att sedan överta andras bilder, förhållningssätt om mig själv. Exempel: olika institutioner som tex familj, skola, myndighetsorganisationer. Produkter är tillverkade av människor. Kollektiva eller gemensamma föreställningar, värden och normer som florerar i en kulturkrets.
• Stigma = prestation av sig själv. Bygger på att vi gör allt i vår makt för att slippa göra bort oss och riskera att drabbas av exkludering där vi inte får vara med i ett socialt sammanhang. Stigma har att göra med förhållandet mellan individer och samhällets identitesvärden, alltså de normativa och institutionella regleringarna av, förväntningar på och föreställningarna om hur individer ska vara, uppträda, se ut och göra. Dessa indeitetsvärden är oftast inofficiella och flytande, men kan också komma till uttryck i lagar, och den person som har ett stigma, eller är stigmatiserad, avviker på ett eller annat sätt från dessa identitets värden och synliggör dem därmed också. Den stigmatiserade är inte normal, inte som vi. en individs avsaknad av socialt erkännande från sin omgivning till följd av att individen saknar något av det som värdesätts i samhället. Avvikelse från de allmänna idenitetsvärden som existerar i samhället kan leda till att individer blir stigmatiserade och de tjänar då på att dölja det som betraktas som ett stigma.
• Social roll en uppsättning föreställningar, värden och normer (skyldigheter/förväntningar och rättigheter) knutna till en position i ett socialt system. Man träder in i en social roll när man intar en position i ett socialt system.
• Ritual Att handla på ett moraliskt/sedligt påbjudet "korrekt" sätt
• Ritualisering Symboliserar sådant i den sociala interaktionen som gör den mer fast och förutsägbar. Den bygger på vissa regler om de flesta följer när de samspelar med varandra
• Sårbarhet Den sociala interaktionsordningen är bräcklig eller sårbar om individer inte följer normer/beteenderegler. Sårbarhet är ett slags kaos som kan uppstå på grund av att de interagerande exempelvis hamnar i en konflikt eller något leder till omdefiniering av situationen
• Signifikanta symboler Vokala symboler som språk, men även icke-vokala symboler som kroppsspråket och ansiktsuttryck. Vilka symboler ett samhälle utvecklar beror på vad man har för behov av att kommunicera om. En religiös institution kan exempelvis ta form av symboler som Gud och korset, förbundna med handlingsritualer som bön och kyrkobesök.
• Reproduktion/transformation Sakta förändras språkbruket, uppfinner nya begrepp för att göra oss förstådda. Detta sker genom våra handlingar som har konsekvenser. Individen formar samhället. Att samhället formar individen
• Socialisation Överföring av föreställningar, värden och normer (attityder) till en individ från andra individer. Det jag tänker/tycker/känner har jag tagit till mig utifrån gemensamma föreställningar, värden och normer. Socialisationen upphör när man dör. Man lär sig ständigt nya saker/beroende på gruppering/rör sig mellan olika grupperingar. Den tidiga socialisationen är avgörande för att individer ska kunna kommunicera med varandra. Då utgör gemensamma föreställningar, normer och värden villkor för att klara det. Varje ny generation måste införliva de rådande gemensamma föreställningar, normer och värden för att utveckla ett språk att tänka med.
• Attitydövertagande/rollövertagande En individ sätter sig själv i den andres ställe (i sin föreställning) och uppfattar den fulla innebörden av den handling som gesten representerar. Kärnan är att jag kan försätta mig i den andres position och föregripa hans reaktioner och handlingar. Detta föregripande av responser möjliggörs just genom existensen av signifikanta symboler. I själva verket bygger all kommunikation mellan människor på förmågan till rollövertagande. När jag för ett samtal är jag involverad i en ständig process av rollövertagande, där jag ständigt tar den andres roll och försöker föregripa hans reaktioner.
• "I" den spontana aspekten av det samlade jaget. den sida av jaget som omedelbart uppträder när vi tar den andres attityd eller roll. Det sker blixsnabbt utan att vi i vardagslivet medvetet tänker på det. Uppträder som den rollövertagande men förpassar den övertagna attityden i nära ögonblick till ett “Me”. Denna del är samtidigt beroende av ett “Me” såsom den sidan av jaget där erfarenhet, reflexionen och den samlade, bearbetade uppsättningen av mängden av de andras attityder vi intagit, finns samlade. Utan ett sådant “Me” skulle “I” inte ha något material att nyttja i form av bland annat signifikanta symboler.
• "Me" den reflekterade, eftertänksamma delen av jaget. Den sida av jaget som härbärgerar minnena, erfarenheterna - också de emotionella, reflexionerna, våra tidigare skapanden av sammanhang och mening. Låt oss härtill notera att mening skapas i relationen mellan mig och de andra under givna villkor. Det är denna sida av jaget (“Me) som individen är medveten om. Det är denna sida av jaget som vi uppfattar som personligheten. Det är här vi finner det jag som vi vanligen uppfattar som enhetligt både över tid och mellan skilda händelser.
• Den generaliserande andre Exempelvis när föräldrarna förmedlar en rad samhälleliga, eller kollektiva, regler och normer. I dessa attityder företräder föräldrarna den generaliserade andre, kan liknas vid samhället.
• Utveckling av självmedvetenhet (Herbert Mead) Försymboliskt stadium (I), Lekstadium (Me), Spelstadium (Den generaliserande andre)
• Försymboliskt stadium (I) allmän svarsbenägenhet. Imiterar/härmar andra - startskott för att utveckla självmedvetandet. Förstår inte själv meningen med imiteringen för förstår inte och tänker inte i termer av ord, men detta är en början. Anpassar sina handlingar som förmedlas via symboler/ord/begrepp. Återfinner det lilla spädbarnet och för denna är omvärlden en röra av sinnesintryck (ljud, ljus) som den reagerar på utan konsekvenstänk. Den bombarderas av stimuli av sin omgivning och reagerar helt galet på detta. Sträcker sig mot en nalle “jaaa” sträcker sig mot cigaretter “usch neeej aja baja” - detta gör att barnet får en syn på vissa värderingar. Sedan räcker det att bara sträcka ett finger mot barnet. Orden får sin innebörd när man träffar rätt, ordet snäll.
• Lekstadium (Me) rollövertagande förmåga. Att se på sig själv utifrån andras ögon - en i taget. Hjärnan är inte fullt utvecklad, förmågan att abstrahera och generalisera är inte fullt utvecklad ännu. Barn utvecklar ett ordförråd, kan namnge olika saker vid sitt rätta namn på samma sätt som föräldrarna. Börjar kunna hantera symboler, då får objekt en mening som sträcker sig över det konkret/direkt observerbara. Förstår att mamma finns, även om jag inte ser henne. Spädbarns upplevelse/trygghet är knuten till den konkreta närvaron av föräldern. Men när barnet förstår att mamman finns grundas det på en abstrakt definition av modern.
• Spelstadium (Den generaliserade andre) Att se på sig själv utifrån “andras ögon” - flera samtidigt. Föregripa andras responser. Förmågan att sätta sig in i andras situationer, få en inblick i hur verkligheten framställs i andras ögon. Lär sig spelregler för social interaktion. Om man inte är insatt i dessa, förstår man inte helt vad som händer. Liknelse: om vi spelar fotboll, har anfallaren anfall måste jag inta en annan position på samma sätt som jag åter behöver ändra position om vi har en kontring. Att känna till spelregler = att tolka situationen på samma sätt som den andre - att föregripa andras responser. När barnet säger “visst var anna snäll nu”? har uppfattat situationen på samma sätt som mamman i situationen. Tack vare förmågan att abstrahera/generalisera kan barnet föregripa andras responser.
• Den symboliska interaktionismen (Herbert Mead) Det betonas att individen är utrustad med en problemlösande förmåga och medvetet försöker att förstå vad som sker inom henne och i hennes omvärld. En viktig sida av denna aktivitet är rollövertagande. Den andre är inte ett objekt som människan mekaniskt riktar sina handlingar mot utan ett subjekt som hon blir medveten om och identifierar sig med, bedömer och försöker förstå avsikterna hos.
• Den sociala dimensionen Insikten att den privata erfarenheten är beroende av och förutsätter samhället är det som utgör grunden för sociala dimensionen.
• Utgångspunkten för socialpsykologi Utgångspunkten är att alla människor är tänkande, reflekterande, kännande och handlande varelser, liksom att vi är interagerande varelser. Det är i mötet med andra och i sociala relationer som vi blir människor.
• Operant inlärning Att inlärning sker via konsekvenser av ett beteende. Spelar större roll för viljestyrda beteenden. Om konsekvensen av ens beteende är positivt tenderar man att upprepa detta beteende. På samma sätt tenderar man att minska på beteenden som leder till negativa konsekvenser. Erfarenheterna av olika konsekvenser påverkar hur man agerar i framtida situationer. Använda positiva förstärkningar eller belöningar för att träna någon till att utföra ett beteende. När ett beteende väl lärts in kommer den som lärt sig det beteendet att fortsätta med detta, även om det bara ibland leder till belöning. Om aldrig en belöning för ett beteende kommer, kommer beteendet i sin tur att försvinna.
• Klassisk inlärning Att inlärning sker via association, där ett visst stimuli eller en händelse automatiskt utlöser en viss reaktion. Styrs inte av konsekvenser av ett visst beteende och sker också automatiskt och utan individens vetskap.
• Självets utveckling (Stern) Uppvaknande självet, Kärnsjälvet, Intersubjektiva självet, Verbala självet, Berättande självet
• Uppvaknande självet fundamentalt för sättet vi relaterar och interagerar med andra. De två första månadernerna där man får en upplevelse av självet. Barnet börjar särskilja på sig själv som individ genom att reglera vissa beteenden som man kan välja, ex när man sover/är vaken. Vi vet att imitation är ett exempel på att barnet kan relatera till omvärlden och utveckla förmågor.
• Kärnsjälvet utvecklas därefter 2-3 månader och nu har barnet mer kontroll över sina handlingar och kan delta aktivt i mer komplexa interaktioner. Man pratar om RIG (representationer av interaktioner som generaliseras). Barnet kan använda sina affektiva erfarenheterna som hen redan har och sätta ihop delupplevelserna på ett organiserat sätt till en sammanhängande erfarenhet. Det är det som då blir representationerna.
• Intersubjektiva självet man delar den underliggande känslan med någon annan. Interaktionerna består nu av en förståelse av rytm och kunna uppfatta mönster och avvikelser i mönster. Man kan dela känslotillståndet med någon annan, vilket är en viktig del bland sina sociala kontakter. I ett givande och tagande utvecklar barnet en starkare uppfattning av sig själv. Barn i denna åldern kan snabbt följa regler för sociala interaktioner och märker tydligt när mottagaren inte följer reglerna. Redan vid 6 månaders åldern märker dom brist på respons. Ex still-face experiment, där man ber en mamma att vara helt stel i sina känslouttryck. Man ser att barnet blir stressat och kan väldigt snabbt se att något inte stämmer.
• Verbala självet utvecklas runt 18 månader och innebär dom språkliga stegen. Barnet kan nu använda symboler och har förmågan att hålla flera uppfattningar om sig själva aktiva. Barnet kan använda språket för att sätta ord på redan skapade inre föreställningar. Under detta steg utvecklar barnet en självreflektion.
• Berättande självet utvecklas runt 3 år där man kan skapa föreställningar, kan ge en mer flexibel/mer utvecklad bild av världen i form av en historia. Detta sammanfaller i och med utvecklandet av mentaliseringen och det är mer än att bara kunna prata - man kan sätta in självet i ett större sammanhang.
• False beliefs vanligaste sättet att studera barns uppfattningar om andras tankeprocesser är genom. Här mäter man hur barnet kan förstå andra personers agerande när dom har felaktig eller inte tillräcklig information. Små barn har svårt att skilja på sin egen och andras tankar/information.
• Theory of mind - mentaliseringsförmåga Detta handlar om barns förmåga att förstå andras och egna mentala tillstånd. Ju äldre barnet blir, desto lättare har de att reflektera kring deras egna kognitiva processer medan små barn har oftare svårare att berätta hur de kom fram till en lösning. Om man inte har denna förmåga är det väldigt svårt att hantera interaktioner i en social värld. Lögn och manipulation kan ses som bevis att på att man utvecklat mentaliseringsförmåga. Vetskapen om att en person kan ha mer information än en annan gör att barnet medvetet kan ljuga eller inte berätta saker för att få den andra personen att göra någonting.
• Proximala utvecklingszoner utgör skillnaden mellan vad ett barn klarar av att utföra på egen hand och dom aktiviteter som barnet kan utföra med hjälp/vägledning av andra. Det hjälper oss att se barnets förmågor här och nu, och barnets förmågor om dom får lite hjälp. Därför kan man se att detta är något som barnet kommer klara av själv inom en snar framtid.
• Scaffolding (Vygotsky) innebär att man som vuxen stödjer och guidar barnet i dess kognitiva utveckling. Man kan se det som en “hålla handen” aspekt, man leder barnet i den kognitiva utvecklingen och hjälper barnet att utveckla problemlösning kunskaper och på så sätt också öka tilltron till sin egen förmåga
• Piaget fyra stadier om barns kognitiva utveckling Senso-motoriska stadiet (0-2 år), Preoperationella stadiet (2-7 år), Konkreta operationernas stadium (7-12 år), Formella operationernas stadium (12 år →)
• Formella operationernas stadium (12 år →) Här kan barnet tänka mer logiskt, abstrakt och flexibelt. Man kan tänka logiskt kring konkreta och abstrakta problem. Ex om man får informationen att “A är större än B” och “B är större än C” kan man dra slutsaser att A är stärre än C. Man behöver inte ha en konkret situation för att kunna lösa problem.
• Konkreta operationernas stadium (7-12 år) Här har barn utvecklat tillräckliga förmågor för att förstå konserveringsprincipen och man kan också applicera detta till andra problem. Man kan lösa andra problem genom att applicera dessa principer (compensation, reversibility & identity) även om det kan ta flera år att kunna använda dom i diverse kontexter. Svårt att tänka logiskt kring abstrakta problem, behöver fortfarande konkret information för att kunna lösa problem. Man kan inte tänka kring hypotetiska situationer som ex “hur skulle det vara om A var B?”.
• Preoperationella stadiet (2-7 år) Barnet börjar att prata, vilket hjälper dom i deras kognitiva utveckling. Man utvecklar färdigheter att förstå att saker kan vara olika, eller lika. Man har fortfarande svårt för abstrakt tänkande. Barn drar ofta slutsatser baserat på lite information, väldigt oflexibla i deras tänkande. Ex vad du ser, är vad du får. Barn har svårt att förstå relationen mellan två egenskaper, om man förändrar en av dom kommer det förändra den andra egenskapen. Egocentrism - barn har svårt att se saker från någon annans perspektiv. Man tror att andra har samma information som dom och därför kommer dra samma slutsatser som dom Animism - en del i barnets mer avancerade symboltänk som gör att barnet ofta leker låtsaslekar och använder objekt till andra funktioner än vad dom faktiskt är. Ex ett gosedjur kan representera ett riktigt djur. Konserveringsprincipen - barns kognitiva förmågor testas. Barn i denna åldern har en svårighet i att se att en förändring i en dimension kompenseras för en förändring i en annan dimension. Man har också svårt att se om man gör en förändring och sen ändrar tillbaka, skulle det se ut som från början. Det finns också svårigheter med identitet som egenskap, alltså att en egenskap inte har förändrats även om andra egenskaper har det.
• Senso-motoriska stadiet (0-2 år) Barn får en förståelse för omvärlden genom sina sinnen. Man upplever objekt genom att använda sina sinnen. Barnet föds med vissa reflexer, vilket utvecklas till att bli nya scheman. Den största uppgiften i första stadiet är att utveckla en förståelse för objekt-permanens, dvs förståelsen att saker finns även om de är utom synhåll
• Scheman hjärnan bygger scheman för att förstå omgivningen. Det är så man interagerar och för förståelse för sin omgivning. Kognitiv utveckling sker när det är ny information som möter oss och som gör att vi måste förstå våran omvärld på ett annat sätt.
• Disekvilibrium när det kommer ny information kan det vara så att den helt i obalans med våra scheman - när det inte finns något sätt för oss att förstå informationen. Innebär en obalans, en slags känsla av obalans mellan schema och omvärlden
• Ekvilibrium önskvärt, innebär en balans mellan schema och omvärlden. Detta kan man skapa på två olika sätt: assimilation eller ackommodation
• Assimilation ny information kan passas in i befintliga scheman. Man utvidgar dom scheman man redan har, men man använder dom redan existerande scheman för att förstå den nya informationen - man anpassar omgivningen till sin egna verklighet.
• Ackommodation det kommer ny kunskap/information som då ändrar våra uppfattningar och scheman så att den nya informationen kan passa in. Man anpassar alltså sin verklighet till att passa omgivningen.
• Mental jämvikt alla människor strävar efter att uppnå. En balans mellan olika motverkande krafter i människans medvetande. Människan strävar ständigt efter att förstå sin omvärld och det som händer i den och därför menade Piaget att intelligens blir ett mått på hur väl man lyckats med detta. För att uppnå den jämvikt som Piaget talar om, krävs det att människan anpassar sitt gamla tänkande till ny information och nya erfarenheter. Piaget talar om att denna anpassning kan ske på två sätt: genom assimilation eller genom ackommodation
• Grovmotorik/finmotorik att barnet lär sig att krypa eller gå och att barnet lär sig skriva, rita, klippa med en sax osv
• Eriksons åtta psykosociala stadier Tillit ←→ misstro (0-1, 5 år), Autonomi ←→ skam/tvivel (1, 5-3 år), Initiativ ←→ skuld (3-6 år), Aktivitet ←→ underlägsenhet (6-12 år), Identitet ←→ Identitetsförvirring (12-20 år), Närhet ←→ isolering (20-40 år), Skapande ←→ stagnation (40-60 år), Integritet ←→ förtvivlan (60+ år)
• Integritet ←→ förtvivlan (60+ år) Handlar om hur en person ser tillbaka på sitt liv. om man är nöjd och tillfreds eller om man ångrar saker. Detta kan leda till att man ser på saker utifrån visdom, man är nöjd och ser också att man gjort misslyckanden/misstag som man kan acceptera. Eller blir man förtvivlad över att livet rullar på och man inte är nöjd med hur livet har sett ut.
• Skapande ←→ stagnation (40-60 år) Denna tid handlar om att man har nu tid att göra något som inte bara är för dom själva eller för familjen, utan får andra människor. Det kan vara den tiden då barnen flyttar hemifrån och man som person behöver hitta sin egen betydelse igen, inte bara som förälder utan som person. Löser man detta på ett bra sätt kan man då hitta kreativa former för sig själv medan om man har en negativ lösning på krisen så blir man stagnerad och man stannar upp och kan inte komma vidare.
• Närhet ←→ isolering (20-40 år) Här börjar de flesta skaffa familj, barn, man hittar en partner - det handlar då om att kunna släppa in en annan person. detta påverkas av anknytningsstilar från sin barndom. sin förmåga att kunna gå in i en relation och kunna vara intim med en annan person. att isolera sig innebär att man inte vågar ge sig in i en relation.
• Identitet ←→ Identitetsförvirring (12-20 år) Handlar om ungdomsåren där man då balanserar mellan att hitta sin egen identitet och vara rollförvirrad. Föräldrar behöver vara försiktiga och finna en balans mellan att ge stöd och ha regler. Att ha för höga krav kan leda till identitetsförvirring eller en kris. de flesta ungdomar går inte igenom en kris, men det handlar om sökandet efter vem man är.
• Aktivitet ←→ underlägsenhet (6-12 år) Tiden då olika människors skilda personligheter växer fram är främst under detta stadie. Barnet behöver lära sig saker och utveckla egen kompetens på riktigt i en omvärld som börjar ställa krav. I denna ålder är barnet ivrig i att lära sig komplex saker, ex skriva och läsa. Det är också tiden då självförtroendet utvecklas. Om föräldrar uppmuntrar aktiviteter och berömmer barnet kan barnet utveckla självförtroende och verksamhet. Om föräldrar begär för mycket eller om barnet inte har chans att upptäcka sina egna talanger så får barnet lågt självförtroende.
• Initiativ ←→ skuld (3-6 år) Detta kallas för lekåldern, där det är leken som barnet kan processa upplevelser av världen. Denna fas beskrivs också som en existenskris där det sker en rad viktiga förändringar. Utvecklandet av mod och självständighet är två av de viktigaste målen för barn i denna ålder. Om föräldern uppmuntra barnets försök men samtidigt hjälper dom att ta realistiska beslut så utvecklar barn initiativförmåga. Är föräldrarna för pushande eller inte uppmuntrande alls så kan barnet utveckla en skuld eller att man inte tror på sig själv och därför inte tar för sig.
• Autonomi ←→ skam/tvivel (1, 5-3 år) Ett resultat av anknytningen. Barnet kan antingen bete sig väldigt autonomt och använda föräldern som en säker plats att utforska omvärlden. Får man med sig en trygghet från första stadiet kan man använda den för att utforska omvärlden. Har man istället en misstro/ett tvivel då tvivlar man också på sin förmåga och kan istället bli väldigt passiv. Passiv eller ta för mycket stöd av föräldern. Om föräldrar har tålamod att uppmuntra självständighet kan barnet utveckla en känsla av autonomi. Men om föräldern har för höga förväntningar och låter inte barnet göra saker själv/gör narr av barnets försök kan barnet utveckla en skam/tvivel kring deras förmåga. Stolthet och skam är oftast förknippat med potträning.
• Tillit ←→ misstro (0-1, 5 år) Balansen mellan tillit och misstro. Barnet är beroende av föräldrarna och den första tiden handlar om hur barnet knyter an till dom och hur dom får deras behov tillfredsställda. Det handlar om krisen anknytning. Om föräldern är konstant och responsiv kan barnet utveckla en tilltro och kan sedan använda den för att utforska världen. Om föräldern däremot inte är responsiv uppfattar barnet världen som väldigt oproducerbar. Barnet kan då utveckla en misstro. En balans mellan anknytning och utforskande betyder alltså att barnet söker trygghet hos anknytningspersonen enbart när det behövs.
• Inre arbetsmodeller (Bowlby) barn utvecklar i ett tidigt stadie kognitiva förmågor, vilket enligt han leder till att barnet börjar skapa föreställningar om dels sig själv men dels om sina relationer till andra. Det är dessa föreställningar som kallas för inre arbetsmodeller och med hjälp av dessa inre arbetsmodeller, som ständigt uppdateras i takt med utvecklingen, lär sig barnet att uppfatta och tolka olika händelser för att sedan kunna utforma ett eget sätt att handla på.
• Anknytningsmönster/anknytningsstilar (Bowlby) Trygg-anknytning, Otrygg-undvikande-anknytning, Otrygg-ambivalent-anknytning, Otrygg-desorienterad-anknytning
• Trygg-anknytning barn som har en relation till vuxna som kännetecknas av trygghet och tillit
• Otrygg-undvikande-anknytning barnet har en mer likgiltig relation till den vuxna, på så sätt uppvisar barnet inget behov av att ha den vuxne som en trygg bas i livet
• Otrygg-ambivalent-anknytning barnet har en relation till den vuxna som kännetecknas av sorg vid separation och vrede vid återförening. Således är barnet inte konsekvent i kontakten med den vuxna
• Otrygg-desorienterad-anknytning barnet har ofta en relation till den vuxna som bygger på rädsla. Ofta söker ändå barnet närhet hos den vuxna, men vid ett närmande förstärks barnets rädsla
• Stämplingsteorin (Cooley) människor blir inte, och fortsätter att vara, sociala avvikare som en följd av några speciella personlighetsegenskaper hos dem själva, utan att deras avvikande och normstridiga beteenden helt är en konsekvens av andra människors, och samhällets, reaktioner på enstaka initiala avvikelser.
• Primära avvikelser spontana och mycket vanliga brott mot sociala normer. I de flesta fall blir dessa avvikelser engångsföreteelser. De upptäcks aldrig av samhället eller den sociala omgivningen och individen utsätts aldrig för omgivningens reaktioner på sitt beteenden.
• Sekundär avvikelse är en följd av den förändrade självuppfattning och självkategorisering som stämplingen producerar. Eftersom fortsatt avvikande beteende leder till ännu mera markant stämpling som avvikare från samhällets sida kommer individen, om han har otur, att styras in i en avvikarkarriär som han inte kan ta sig ur av egen kraft.

Alla Inga Spara