Svenska grammatik

Alla Inga Spara

• Syntax Regler och strukturer som bestämmer hur olika delar av ett språk kombineras för att skapa meningar eller kommandon
• Nominalfras En grammatisk enhet som kretsar kring ett substantiv eller pronomen och ofta används som subjekt, objekt eller predikatsfyllnad i en mening. Den består av ett huvudord och kan kompletteras av olika bestämningar som beskriver eller preciserar huvudordet. Form (attribut + huvudord + eventuella tillägg)
• Verbfras En grammatisk enhet som kretsar kring ett verb och utgör kärnan i en sats. Verbfrasen beskriver handlingar, tillstånd eller processer och kan vara enkel eller komplex, beroende på hur många och vilka typer av ord som ingår. Form (hjälpverb + huvudverb + tillägg/adverbial)
• Prepositionsfras En grammatisk enhet som består av en preposition och dess så kallade rektion (den del som prepositionen syftar till eller bestämmer). Prepositionsfraser används ofta för att ange relationer i tid, rum, sätt, orsak och andra sammanhang i sats. Form (preposition + objekt)
• Adjektivfras grammatisk enhet som kretsar kring ett adjektiv som huvudord. Form (adverb + adjektiv)
• Adverbfras En grammatisk enhet som har ett adverb som huvudord och används för att beskriva en handling, ett tillstånd eller en egenskap. Adverbfrasen kan också modifiera adjektiv, andra adverb eller hela satser. Form (adverb + adverb)
• Infinitfras En fras som har ett verb i infinitivform som huvudord. Den kännetecknas av infinitivmärket att (som dock kan vara underförstått i vissa sammanhang) och används för att uttrycka en handling, ett tillstånd eller ett mål. Infinitivfrasen kan fungera som olika satsdelar, exempelvis subjekt, objekt eller adverbial.
• Tidsadverb Anger när, hur länge eller hur ofta något händer. De ger information om tid, varaktighet eller frekvens.
• Sättsadverb Beskriver hur eller på vilket sätt något sker. De modifierar ofta verb och ger detaljer om hur en handling utförs
• Rumsadverb Anger var, vart eller varifrån något händer eller sker. De beskriver en plats, riktning eller källa
• Adjektiv Ett ord som beskriver egenskaper eller tillstånd hos substantiv. De används för att svara på frågor som hurdan? Eller vilken?
• Substantiv Ett ord för namn på saker, personer, djur, platser, idéer eller känslor. De svarar på frågor som vad? Eller vem?
• Verb Ett ord som beskriver handling, tillstånd eller händelser. De svarar på frågan vad händer? eller vad gör någon?
• Adverb Beskriver verb, adjektiv, andra adverb eller hela satser. De ger information om tid, sätt, rum, grad eller omständighet.
• Preposition Är små ord som används för att ange relationer i tid, rum eller andra förhållanden mellan olika ord i en mening. Exempelvis: på, i, under, över, till, genom
• Pronomen Är ord som används istället för substantiv för att undvika upprepningar eller för att vara mer allmän. Exempel: han, hon, den, det, vi, vilken, någon
• Konjunktioner Är bindeord som kopplar ihop ord, fraser, eller satser. De kan ange samband som addition, motsats eller orsak. Exempel: och, men, eftersom, att, för, så.
• Interjektioner Är utropsord som uttrycker känslor, hälsningar, ljud eller reaktioner. De står ofta självständigt. Exempel: Hej, oj, usch, wow, nej, ja.
• Räkneord Är ord som används för att ange antal eller ordning.
• Finita verbformer Kan stå ensamma som predikat i en sats och markerar tid (presens ”jag läser” eller preteritum ”han läste”) eller uppmaning (imperativ ”läs boken!”).
• Infinita verbformer Kan inte stå som predikat utan hjälp av ett finit verb. De anger inte tid och omfattar infinitiv ”han vill läsa”, supinum ”han har läst” och participformer ”den lästa boken ligger där”.
• Predikat Den del av en sats som beskriver handlingen, tillståndet eller det som händer. Det uttrycks med ett eller flera verb. Exempel ”jag läser en bok” och ”de har sprungit”
• Enkla tempus Tempus som uttrycks med en enda verbform som presens ” jag läser” och preteritum ”hon läste”
• Sammansatta tempus Tempus som uttrycks med hjälp av ett hjälpverb och ett huvudverb i infinitiv eller supinum. Så som perfekt ”jag har läst”, pluskvamperfekt ”hon hade läst” och futurum ”de ska läsa”
• Presenssystem Tempus som utgår från nutid eller framtid. Presens ”jag läser”, perfekt ”jag har läst” och futurum ”jag ska läsa.
• Preteritumsystem Tempus som utgår från dåtid. Innehåller: Preteritum "Jag läste" och Pluskvamperfekt "Jag hade läst"
• Huvudverb Verb som bär själva betydelsen av handlingen eller tillståndet i en sats. Exempel: ”hon läser” och ”vi läser en bok”
• Hjälpverb Verb som används tillsammans med huvudverb för att bilda tempus ”jag har läst”, modus ”jag måste läsa” eller passiv form ”boken blev läst”.
• Kopulaverb Verb som inte uttrycker en handling utan istället kopplar subjektet till ett predikativ (en beskrivning av subjektet). De vanligaste är vara, bli, heta och kallas. Exempel: ”han är glad” och ”det blev en succé”
• V2-regel En grammatisk regel i svenska (och många germanska språk) som innebär att det finita verbet alltid står på andra plats i huvudsatser. Exempel: ”igår läste jag en bok”, jag läser ofta”, ”aldrig har jag sett något liknande”
• Modalitet Modalitet handlar om att uttrycka en attityd till en handling, t.ex. möjlighet, nödvändighet, vilja eller förmåga. Modalitet uttrycks ofta med hjälpverb. Exempelvis: kan ”jag kan springa”, måste ”du måste springa”, vill ”jag vill springa”, får ”jag får stanna”.
• Typplats En grammatisk term som beskriver den plats i satsen där subjektet vanligen står (oftast efter det finita verbet i bisatser). Huvudsats "Jag läser en bok" och bisats "När jag läser en bok, blir jag glad".
• Direkt objekt Är den del av satsen som direkt påverkas av verbets handling. Det svarar på frågan "vad?" eller "vem?" och följer ofta direkt efter verbet. Exempel: "Jag såg hunden." (Vad såg jag? Hunden.) och "Hon läste boken." (Vad läste hon? Boken.)
• Subjekt Är den del av satsen som utför handlingen eller det som satsen handlar om. Det svarar på frågan "vem?" eller "vad?" i relation till verbet. Exempel: "Jag älskar musik." (Vem älskar? Jag.) och "Katten sover." (Vem sover? Katten.)
• Indirekta objekt Är den del av satsen som får något eller är mottagare av handlingen. Det svarar på frågan "till vem?", "för vem?" eller "åt vem?". Exempel: "Jag gav honom boken." (Till vem gav jag boken? Till honom.) och "Hon skickade sin mamma ett kort." (Till vem skickade hon kortet? Till sin mamma.)
• Attribut Är ett ord eller en fras som beskriver ett substantiv. Det kan vara ett adjektiv, ett substantiv eller en prepositionsfras. Exempel: "Den gröna boken." (Adjektiv som beskriver substantivet bok.), "Den blåa bilen." (Attributivt adjektiv beskriver bilen.) och "Mannen med glasögon." (Prepositionsfras som beskriver mannen.)
• Framförställt attribut Är ett attribut som placeras före substantivet det beskriver. Detta är det vanligaste sättet att placera attribut i svenska, särskilt när attributet är ett adjektiv eller ett vanligt beskrivande ord. Exempel: "Den stora hunden" och "En grön bok". Användning: Framförställda attribut används ofta när attributet är ett adjektiv eller när man vill betona egenskaper som är generella eller välkända.
• Efterställt attribut Placeras efter substantivet det beskriver. Efterställda attribut är mindre vanliga än framförställda attribut men används i vissa specifika situationer, särskilt när attributet är längre eller innehåller en förklarande fras. Exempel: "En bok på bordet" och "Mannen med den röda hatten". Användning: Efterställda attribut används ofta när attributet är mer komplicerat, till exempel om det är en prepositionsfras eller en bisats. De används också för att ge en mer formell eller litterär ton, eller när en längre förklaring behövs.
• Artiklar Är små ord som placeras före substantiv och anger om substantivet är bestämt eller obestämt. Det finns bestämda och obestämda artiklar i svenska. Bestämd artikel: Anger att substantivet är specifikt eller redan känt. Exempel: "Jag såg boken." (En specifik bok, som vi redan talat om eller som är känd.). Obestämd artikel: Anger att substantivet inte är specifikt, utan en allmän sak eller något som inte är känt. Exempel: "Jag såg en bok." (En bok, inte en specifik bok.)
• Attributiva led Är delar av en sats som fungerar som attribut, det vill säga de beskriver eller preciserar ett substantiv. De kan vara adjektiv, pronomen eller prepositionsfraser. Exempel: "Den stora hunden." (Attributiv adjektiv) och "Mannen med glasögon." (Prepositionsfras som attribut)
• Subjektsform Är pronomen som används när pronomenet fungerar som subjekt i satsen. Exempel: "Jag, du, han, hon, vi, ni, de”, ”Jag går till skolan." Och "De är trötta."
• Formellt subjekt Är när vi använder ordet "det" i en sats, även om det inte syftar på någon särskild person eller sak. Det används för att göra satsen grammatisk korrekt när det egentliga subjektet inte behövs eller inte kan stå först i satsen. Exempel: "Det regnar." Här används "det" för att göra satsen korrekt, men det finns inget faktiskt subjekt som regnar – det bara händer. Och "Det är viktigt att vara punktlig." Här används "det" för att göra satsen korrekt och peka på det som är viktigt, utan att referera till någon konkret sak eller person
• Objektsform Är pronomen som används när pronomenet fungerar som objekt i satsen, antingen direkt (direkt objekt) eller indirekt (indirekt objekt). Exempel: "Mig, dig, honom, henne, oss, er, dem", ”han såg mig” och ”hon gav honom boken”
• Utrum Är en grammatikalisk kategori för substantiv och pronomen i vissa språk, som i svenska, där det används för att beskriva substantiv av "maskulin" eller "feminin" genus (icke- neutralt). Exempel: "En hund" och "En bok"
• Neutrum Är en grammatisk kategori för substantiv och pronomen i vissa språk, som i svenska, där det används för att beskriva substantiv som inte är maskulina eller feminina. Exempel: "Ett hus" och "Ett bord"
• Fundament Är den del av satsen som vanligtvis står först, och det är där subjektet eller andra viktiga satselement placeras i svenska. I svenska följer det finita verbet V2-regeln i huvudsatser, men fundamentet kan vara något annat än subjektet. Exempel: "Igår köpte jag en bil." (Fundamentet är Igår.) och "Det var en fin dag." (Fundamentet är Det.)
• Partikel Är ett ord som inte böjs och inte har ett självständigt betydelseinnehåll utan har en funktion i satsen, exempelvis för att bilda verbfraser. Partiklar kan vara prepositioner, adverb eller ord som ingår i verbfraser. Exempel: "Han steg upp tidigt." (Partikeln är upp.) och "-Vi kom på idén." (Partikeln är på.)
• Preposition Är små ord som används för att beskriva relationer i tid, rum eller andra förhållanden mellan ord i en sats. Exempel: På, i, under, över, till, genom
• Reflexiva pronomen Används när subjektet och objektet i en sats är samma person eller sak. På svenska används ofta reflexiva pronomen i verbfraser. Exempel: ”Jag tvättar mig” och ”Han kammar sig”v
• Predikatverb Är verbet eller verben som utgör predikatet i en sats. Det är verb som anger handlingen eller tillståndet som sker i satsen. Exempel: "Jag läser." (Predikatsverb: läser) och "De har ätit." (Predikatsverb: har ätit)
• Pågående sats Gör ett påstående eller ger information om något. Den avslutas vanligtvis med en punkt och har ett subjekt och predikat. Exempel: "Jag läser en bok." Och "Hon gillar att resa."
• Frågesats Ställer en fråga och kan vara en ja/nej-fråga eller en frågesats som inleds med ett frågeord som "vad," "vem," "hur," etc. Exempel: Ja/nej-fråga: "Läser du boken?" och Frågeord-fråga: "Vad gör du?"
• Imperativsats Är en uppmaning, befallning eller önskan och har ofta ett verb i imperativform (uppmaningsform). Exempel: "Läs boken!" och "Sätt dig ner!"
• Huvudsats Är en självständig sats som kan stå för sig själv och innehåller både ett subjekt och ett predikat. Huvudsatser följer V2-regeln i svenska (det finita verbet kommer på andra plats). Exempel: "Jag går till skolan." och "Vi hörde ett ljud."
• Bisats Är en sats som inte kan stå för sig själv och är beroende av en huvudsats. Bisatsen kan inledas med en konjunktion (som "att," "för att," "om," "när," etc.). Exempel: "Jag tror att han kommer." och "Vi ska gå när det slutar regna."
• Prepositionsobjekt Är det substantiv eller pronomen som följer en preposition i en prepositionsfras. Det beskriver förhållandet mellan ord i satsen. Exempel: "Vi går till skolan." (Prepositionsobjekt: "skolan") och "Boken ligger på bordet." (Prepositionsobjekt: "bordet")
• Predikativ Är ett ord (ofta ett adjektiv eller substantiv) som beskriver eller identifierar subjektet eller objektet och används i satser med kopulaverb (som är eller bli). Exempel: "Han är trött." (Predikativ: "trött" som beskriver subjektet "han") och "Boken är en klassiker." (Predikativ: "en klassiker" som beskriver objektet "boken")
• Agent Är den som utför en handling i en passiv sats, och agenten anges ofta i en prepositionsfras med prepositionen "av.". Exempel: "Boken skrevs av författaren." (Agent: "författaren") och "Maten lagades av kocken." (Agent: "kocken")
• Attribut Är ord eller fraser som beskriver eller specificerar ett substantiv. Det kan vara adjektiv, pronomen eller prepositionsfraser. Exempel: "Den blå bilen." (Attribut: "blå" beskriver bilen) och "Mannen med glasögon." (Attribut: "med glasögon" är en prepositionsfras som beskriver mannen)
• Form (fras) Handlar om hur en fras är uppbyggd, alltså hur ord och satselement ordnas för att bilda en komplett sats. Det inkluderar satstyper som påstående, fråga, imperativ, osv. Exempel: En påståendesats: "Jag läser." eller En frågesats: "Läser du boken?
• Funktion (sats) Beskriver hur olika delar i en sats bidrar till att förmedla meningen. Till exempel kan ett subjekt ha en funktion som den som utför handlingen, medan ett objekt kan ha en funktion som mottagare av handlingen. Exempel: Subjekt: "Jag läser." (Subjekt: "Jag") eller direkt objekt: "Jag läser en bok." (Direkt objekt: "en bok")
• Adverbial är en satsdel som beskriver omständigheterna kring verbet i en sats, som tid, plats, sätt, grad, orsak eller omständigheter.
• Adverbialsform Adverbial kan vara: Ett adverb: "Jag går snabbt.", En prepositionsfras: "Han bor i Stockholm." eller En bisats: "Vi ses när du kommer hem."
• Adverbial - funktion Är att ge mer information om hur, när, var, varför eller under vilka omständigheter något händer. Exempel: "Han springer snabbt." (Adverbialet "snabbt" ger information om hur han springer.)
• Adverbial - position Adverbial kan stå på olika positioner i satsen beroende på vad som betonas. Vanligtvis står adverbial efter verbet eller i slutet av satsen. Exempel: "Jag går till skolan nu." (Position: i slutet”) och "Tidigt gick vi till skolan." (Position: i början)
• Orsaks adverbial Varför något händer (t.ex. "på grund av regnet," "för att vara snabb").
• Predikativ Är ett ord eller en fras som kopplar samman och beskriver ett subjekt eller objekt i satsen. Det används ofta i satser med ett kopulaverb som är, bli, eller verka. Exempel: "Han är trött." (Predikativ: "trött" beskriver subjektet "han") och "Boken är intressant." (Predikativ: "intressant" beskriver objektet "boken")

Alla Inga Spara