O0093h klinisk kemi och klinisk fysiologi

Alla Inga Spara

• Blodstatus Räkning av erytrocyter (storlek och hemoglobin) + trombocyter
• Blodstatus med differentialräkning antalet olika typer blodkroppar det finns, röda och vita
• Hb Hemoglobin - koncentrationsmått, förändras med plastmavolym, beroende av västskestatus
• EVF (Erytrocytvolymfraktion) Del av blodet som utgörs av röda blodkroppar ca 45%
• EPK (Erytrocytpatrickelvolymfraktion) Koncentrationen och storleken av röda blodkroppar i blodet
• MCV Medelstorleken av röda blodkroppar, beräknat värde - EVF/ EPK
• MCH genomsnittligt hemoglobininnehåll i en erytrocyt
• MCHC Medek hemoglobinkoncentration i blodet
• Retikulocyter Omogna röda blodkroppar, innehållande mitokondrier, ribosomer, golgiapparaten, värdet kan vara ex benmärgssjukdom men har man många är benmärgen frisk
• B-leukocyter Vita blodkroppar, antalet i blodet
• B-leukocyter differentialräkning Antalet vita blodkroppar och olika typer i blodet
• Leukocytos stegring av vita blodkroppar
• Leukopeni Lågt antal vita blodkroppar
• Trombocyter Blodplättar, koagulering
• Trombocytos högt antal trombocyter i blodet
• trombocytopeni lågt antal trombocyter i blodet, har pat antikroppar - trombocyterna fastnar i varandra = falsk trombocytopeni
• Anemi Brist på ämnen vid produktion av röda blodkroppar, ex järn - transferrin (TIBIC järntransportör) ökar vid brist. Ferrin lagrar järn i lever och hjärta och kan mätas i plastma - låg - anemi. Folsyra - vid nybildning av blodkroppar och B12 vid bildning av röda blodkroppar
• Erytrocyt Antalet röda blodkroppar/liter blod
• HB Hemoglobin mätt i gram/liter blod
• APTT Aktiverad partiellt trombostid - används för att se om pat har ökad blödningstillstånd och vid följning av ämnet heparin
• D-dimer nedbrytningsprodukt av blodkroppar, kan användas vid propp (trombos) i ett perifiert kärl
• ALAT Leverprotein, värdet stiger vid akuta skador
• ASAT Leverprotein, värdet stiger vid kroniska sjukdommar, finns även i myocardium
• Bilrubin Prov, titta på lever och gallväggarnas funktion, bildas vid nedbrytning av erytrocyter - bildar ett konjugerat protein, lagras i vävnad - gulfärgat (ikterus). Kontrollera vilken form, konjugerat eller ej. Låg nivå av bilrubin - problem i gallgpng, lever och hög - försämrad produktion av erytrocyter
• Albumin sjunker om levern påverkas ex skrumplever - levercirros. Påverkar koagulationsmekanismen och k-vitamin. Låga nivåer - läckage av albumin från njurarna vid ex nefrotiskt syndrom
• PK-INR Mäter koagulationsförmågan och att PK-värdet stiger
• Troponin Finns i myokardiet - upg att kontrahera muskelcellerna, läckage - hjärtinfarkt. höga nivåer kan orsakas av sjukdomar
• KREA kreatinin, slutprodukt av muskelns kreatinfosfat - naturlig utsöndring via njurarna och ett mått på glomerulifunktionen. Värdet kan variera på muskelmassa och köttintag. 30-40% av njurfunktionen ska vara utslagen innan man ser ett stigande värde
• UREA bildas vid nedbrytning av proteiner för att kroppen ska göra sig av med kväve, beror på vätskebalans och njurfunktion. Stigande värde beror på dehydrering eller svälttillstånd
• Cystatin- C protein som bildas i kroppen och utsöndras via njurarna, bra mått på njurarnas funktion, stiger vid njursvikt
• Urinsticka kontrollerar acetättiksyra - produkt när fett bryts ner vid svält, albumin - vid njurskada, Glukos - ökad i urinet vid ex diabetes, erytrocyter - i urin vid njursten tumör etc, nitrit - förekommer vid bakterieinfektioner nitrat omvandlas till nitrit.
• SR sänkningsreaktion, sänka. mäter hur erytrocyterna sjunker i en pelare under en timmas förlopp - bildar en myntrulle som påverkas av ämnen som fövändras vid inflammation i blodet
• CRP akutfasprotein, stiger och sjunker akut vid sjukdom
• Procalcitonin ämne som stimuleras vid allvarliga infektioner, speciellt bakteriella, kan mätas för att skilja infektion och inflammation
• Natrium elektrolyt, stiger vid dehydrering och ödembildning och sjunker vid svettning
• Kalium elektrolyt, reglerande, kan mätas vid acidos, vävnadsskador, njursvikt, stas vid provtagning. Sjunkande värden vid euretikabehandling, omfattande vid kräkning och diarre
• Kalcium elektrolyt, omfattande vid normal muskel och nervfunktion, mäter fritt eller bundet (ungefär 50% i blodet är bundet till ett protein), ökade nivåer vid intoxikation, vid vitamin- a och e och vid överproduktion i thyriodea
• Vätejonen H+ lätt att förflytta sig, produceras vid förbränning av kolhydrater, äggviteämnen och fett. Elimination sker via olika regleringsmekanismer, koncentrationen bestämmer en lösnings surhetsgrad
• Vätejonkoncentrationen i artärblod 0,00004mmol/l. Normalt pH i blodet - 7,4. Hög vätejonskoncentration - lågt pH och låg koncentration - högt pH värde
• Reglering av pH - mål 7,35 - 7,45 beroende av syra-bas balans, bas binder H+ och syra avger H+
• Buffertsystem Första försvar mot förändringar i pH, upptar eller avger vätejoner för att hålla pH konstant. Binder H+ vid överskott och avger vid underskott
• Kolsyra vätekarbonat bufferten sur miljö - väte och bikarbonat bildar kolsyra som släpps ut som koldioxid och vatten. Alkalisk miljö - binder koldioxid och vatten som bildar kolsyra och skapar väte och bikarbonat som utsöndras via njurarna
• Lungornas syra bas reglering vid sur miljö (acidos) ventilleras CO ut (hyperventilering). vid alkalisk miljö sparas CO (hypoventilering)
• Njurarnas syra- bas reglering vid acidos - vätejonutsöndringen ökar via buffertsystem, amoniak binder vätejoner. Alkalos - minska utsöndringen av vätejoner medan utsöndringen av bikarbonatjoner ökar
• Acidos sur miljö, lågt pH, överskott av H+
• Alkalos basisk miljö, högt pH, underskott av H+
• Blodgasanalys m (idealvärdena) tas arteriellt, vanligaste art - a. radialis / a. femoralis. pH - 7,35 - 7,45. PCO2 (koldioxidhalten) 4,5-6,0 kPA. St HCO3 (bikarbonatvärde) 21-26mmol/l. BE (Base exess) 3,0 - + 3,0mmol/l. PO2 (syrgas) 10- 13kPa. So2 (saturation) - 96-99%
• Respiratorisk acidos Otillräcklig CO2 utvädring, ex vid hämning av andingscentra, medvetslöshet, andningsstillestånd. Symtom - stigande blodtryck, sänkt puls, mörkröd ansiktsfärg (körsbär), sänkt medvetande, förvirring, koma. Blodgasen - pH lågt, PCO2 högt, behandlas med ventillering och syrgastillförsel
• Metabolisk acidos pH < 7,35. BE < -3. Uppstår vid förlust av baser eller ökad syreproduktion, vid ansamling av mjölksyra, ketoacidos (ökad produktion av sura produkter, ketokroppar i blodet). Förlust av bas ex diarre, tarmfistlar, pankreasfistlar, njursvikt, förgiftning av ex acetylsalicylsyra eller metanol. Kroppen utlöser respiratorisk kompensation - hastig djup andning. Blodgasen - lågt pH, lågt bikarbonatvärde, PCO2 normalt eller lågt pga respiratorisk kompensation, BE <-3. Behandling - hitta orsak, tillförsel av bikarbonat ex tribonat
• Respiratorisk alkalos pH > 7,45. För stor utvädring av CO, vid psykiska orsaker, oro, nervositet, smärta, feber, minskat syreupptag. Symtom - oro, stickningar kring munnen och i fingrar, kramper. Blodgasen högt pH, PCO2 lågt. Kompensation - minskad utsöndring av vätejoner, större av bikarbonatjoner
• Metabolisk alkalos Överskott på baser, vid förlust av syror eller ökat basupptag. Vid förlust av magsaft med hög halt av saltsyra, stort intag av syreneutraliserande medel (gastrit). Urindrivande lm (diuretika) - kaliumbrist pga väte in i cellen - alkalos. Symtom - ytlig andning, sänkt andninsfrekvens. Blodgas - högt pH, högt BE. Behandling - eventuell tillförsel av HCL i CVK. Kompensation - minskad utsöndring av vätejoner, större av bikarbonat - alkaliskt urin, hyperventilation.
• Cellen vatten omger och finns i cellen, konstant inre miljö (homeostras), i vattnet finns elektrolyter och näringsämnen. En vuxen person består av 50-60% vatten, barn 80% torrare desto äldre och som kvinna
• Vattenmängd påverkas av fysisk aktivitet, temperatur, luftfuktighet, sjukdom etc
• Fördelning av kroppsvattnet intracellulära volym ICV - 2/3 av vattnet. Extracellulärt 1/3.
• Intersitiellt vatten vävnadsvätska som omger cellen
• Intravasalt vatten blodplastma
• Vattencirkulation mellan kroppens vätskerum Från kapillärer till det interstitiella rummet och sen in i cellen där näringsutbytet sker och slaggprodukter ut tillbaka till kapillärerna. Överskottsvätska tas hand av lymfsystem
• Transportmekanism diffussion koncentrationsskillnad högre till lägre
• Transportmekanism Osmos transport av vatten via semipermiabelt membran, lika mycket vatten på membranets båda sidor
• Transportmekanism fitration Tryckskillnad, filtrationstryck vatten och partiklar till sidan med lägre tryck
• Transportmekanism aktiv transport energikrävande, transportproteiner, natrium kaliumpumpen
• Reglering av vätskebalansen törst reglerar vätskeintag, centrat sitter i hypotalamus, förhöjd Na i blodet och förhöjd osmolalitet (mängd partiklar per vätskemängd), dricker till vi inte känner törst och samtidigt utsöndras ADH
• Reglering av vätskebalans via binjurebarken Mindre vätskemängd - mindre vätska i blodbanan - minskad genomblödning i organen, minskad njurgenomblödning - producerar enzymet renin som åker ut och omvandlar angiotensinogen till angiotensin 1 av ACE som omvanldas till angiotensin 2 som får binjuren att produceraa aldosteron som bevarar Na i njurarna som resulterar i mindre urinmängd och minskad vattenförlust
• Ökad ADH frisättning (antidiuretiskt hormon) kan leda till smärta, oro, narkos, smärtstillande speciellt morfinpreparat, lågt bt, minskad blodvolym
• Hämmad ADH frisättning Kan ske av alkohol, ANP (atrial natriuretisk peptid) som sitter i hjärtats förmak och hämmar aldosteronfrisättningen samt ger ökad utsöndring av natrium och vatten i urinen. För stor vätskemängd i kroppen överbelastar och tänjer på hjärtat
• Vattenomsättning normal vätskeförlust 30-40 ml/kg per dygn. Barn ska dricka mellan 1-1, 7 L/dag. Män ca 3l, kvinnor ca 2, 2l, gravida 2, 7 och fysiskt aktiva minst 3l per dag
• Intracellulär vätska ICV - råder elektronneutralitet
• Extracellulär vätska ECV - råder elektronneutralitet
• Positivt laddade joner Katjon - Na, K, Mg2
• Negativt laddade joner Anjon - Hco3, Cl
• Natrium 135 - 147mmol/l (koncentrationen av elektrolyter i kroppsvätskan). Den vanligaste förekommande positiva jonen ECV, har betydelse för vätskevolymen då den binder vatten och för uppkomsten av elektriska impulser i nerv och muskelceller samt syra- bas balansen. Förlust ca 100mmol/dyg, dygnsintag ca 1-2 mmol/kg, förändringar av S-Natrium återspeglar oftare förändringar av kroppens totala kroppsvattnet än förändringar av kroppens totala natriuminnehåll
• Hyponatremi na <130 Na förlust, övervätskning, eller kaliumbrist - na stannar inne i cellen, na brist ECV. Stora infusioner av högmolekylära lösningar ex glucos 200-300mg/ml och stora ventrickelretentioner - kräkning och diarreer samt stor svettning kan leda till na brist. Symtom - trötthrt, huvudvärk, illamående, kräkning, sänkt medvetenhetsgras, förvirring, muskelsvaghet och kramper. Behandling - vätskeöverskott - diuretika, na brist - na tillförsel.
• Hypernatremi, na >148 Intorkning, Hyperaldosteronism - tumör i binjurebarken som med aldosteron producerar mer na . Stora infusioner av vätskor innehållande na. symtom lika hyponatremi, skiljs åt med provtagning
• Kalium 3, 6-5, 0 mmol/l K+ Vanligaste positiva jonen ICV, viktig vid upprätthållande av membranpotentialen, nerv och muskelcellernas funktion. K+ deltar i H+ regleringen. Förlust / dygn 40/60 mmol, dygnsbehov 40-60mmol, mesta förloras via urin
• Hypokalemi <3, 5mmol/l Diuretiksbehandling. Alkalos, brist på vätejoner och gör sig av med K. Symtom - diarre, kräkning, hypoaldosteronism vilket göt sig av med kaliumjoner. När kaliumhalten i muskulaturen och hjärtat minskar uppstår rutmrubbningar och nedsatt muskelkraft. Symtom - trötthet, bristande koncentration, illamående, kräkningar, kraftlöshet, muskelsvaghet, EKG förändringar. Behandling - tillförsel av K+ inte för frot med risk för arytmier, tumregel - 10mmol/h, IVA max 20mmol/h
• Hyperalkemi betydande hyperalkemi >5, 6mmol/l och är den allvarligaste ekeltrolytrubbningen. S-kalium >7mmol/l kan ge livshotande arytmier. Orsak - acidos - för mycket H+ ICV och ut kommer K+. Hemolys - sönderdelning av blodkroppar - frisättning av K. Njursvikt - liten/ingen miktion - högt K värde. Symtom - metallsmak i munnen, neuromuskulära symtom - muskelsvaghet, sämre reflexer, förlamning, oro, förvirring, EKG förändringar - ventrickelflimmer. Behandling - tillförsel av pulver rektalt och oralt som binder K och försvinner med avföringen (resonium). Insulin - skickar K+ in i cellen igen och glukosinfusion. Kalcium intravenöst som skyddar hjärtat från toxiska effekter, om pat inte kissar kan dialys behövas.
• Magnesium Mg2 - 0, 75 - 1, 0 mmol/l ICV jon, medverkar i muskel och nervcellernas elektriska aktivitet, lågt värde kan leda till arytmier och muskelkramper.
• Klorider Cl- ECV jon, bidrar till att upprätthålla det osmotiska trycket och elektronneutraliteten, när Na stiger ökar Cl halten
• Förluster av elektrolyter via magsaften H+, Cl -, Na +, K+
• Förluster av elektrolyter via galla och svett Na+
• Förluster av elektrolyter via pancreassaft HCO -, Na+
• Förluster av elektrolyter via urin K+
• Isoton Neutral lösning, samma innehåll som kroppsvätskor
• Hyperton mer particklar än cellen, suger ut vatten för att neutralisera den - cellen skrumpnar
• Hypoton Mindre partiklar än cellen, som suger åt sig vätska
• Måttlig dehydrering törst, torra slemhinnor, nedsatt hudturgor, lätt illamående, sämre diures
• Svår dehydrering cirkulationspåverkan, snabbare puls, lägre bt, grumlat medvetande, minimal/utebliven diures
• Diagnostisering av dehydrering ökning av HB och EVF, extracellulära vätskan som minskar - blodet mer koncentrerat.
• Hypoton dehydrering Na < 135mmol/l, elektrolytförlusterna större än vattenförlusterna, farligt pga lågt osmotiskt tryck ECV - vatten kryper in ICV. Orsak morbus addison - aldosteronbrist - gör sig av med Na+. Kronisk njurinsufficiens - mer Na+ ut med urinen. Symtom - ingen törst, lägre partikelkoncentration, ökad törst. Behandling, tillsätta Na+ och kontrollera elektrolyterna under behandling.
• Hyperton dehydrering Na >147mmol/l, lågt vattenintag eller kroppen förlorar mer vatten än elektrolyter. Pga högre osmoshalten ECV drar vatten från ICV - cellen skrumpnar. Orsak - liten tillförsel av vätska, brännskada, svettning, feber, glukos som drar med sig vatten. Diabetes insipidus - ADH brist - stor miktion. Symtom - uttorkade slemhinnor, törst, illamående, kräkning, nedsatt hudturgor, minskad diures vid svår dehydrering - oro, koma, cirkulationskolaps. Behandling - vätsketillförsel sker den för snabbt finns risk för hjärnödem pga ECV - ICV svullnad i cellen
• Isoton dehydrering Na 135-247mmol/l, lika vatten och salter förloras, osmolaliteten ECV ändras mycket lite, ECV förloras som ICV inte kan kompensera - blodvolymen sjunker. Orsak - kräkning, diarre, blödning, ileus (tarmvred). Symtom - minskad diures, cirkulationspåverkan, syra- bas rubbningar. Behandling - tillförsel av isotona infusionslösningar innehållande glukos och elektrolyter. Vid kräkning ges - koksalt. Vid diarre och blödning ges - ringarcetat
• Hyperhydrering Överskott av vätska. Orsaker - övervätskning, hjärtsvikt, levercirros, njursvikt. Symtom - illamående, kräkning, viktuppgång, vätskefyllnad, generella ödem, lungödem. Behandling - vätskekaren, diuretika.
• Räkna pat:s vätskebalans räkna allt pat konsumerar - mat, dryck, infussioner etc. Plus samling av vätska, minud förlust av vätska. Bra att väga pat samma tid varje morgon
• Orsaker till dålig diures bedöma urinmängd, varför lite urin? fel på kad? liten vätskekonsumtion? stora förluster?
• Basalt behov av vätska och elektrolyter Vätska 30-40ml/kg/dygn. Energi - 25-30kcal/kg/dygn. Elektrolyter Na- 1-2mmol/kg/dygn. K 40-60 mmol/dygn

Alla Inga Spara