Litteraturhistoria begrepp

Alla Inga Spara

• Antiken En period mellan ca. 800 f.kr. och medeltidens inledning ca. 500 e.kr. Berör främst den grekiska antiken och den romerska, i området runt medelhavet. Den antika litteraturen delas in i epik, med epos som framträdande genre, lyrik, med dramatik och tragedi, samt lyrik, där t.ex. elegi och ode är framträdande. Författandet skedde främst på vers. Det främsta antika versmåttet är hexameter. Framträdande författare är t.ex. inom lyriken; Sapfo och Horatius, inom epos; Homeros och Ovidius, och inom dramatik; Aischylos, Euripides och Arestofanes
• Den homeriska frågan Syftar till frågan om huruvida Homeros egentligen var en existerande person/författare. Grundar sig i vissa fel i berättandet i Iliaden och Odysseen, samt skillnader i stil. Är fortfarande en omdiskuterad fråga, som grundar sig i tre ev. alternativ; att Homeros var ensam författare till att verk, att det fanns flera författare, eller att Homeros bör betraktas som en redaktör som sammanställt historien i verk.
• Katharsis Den känsla av "rening" i slutet av en tragedi, som infinner sig genom åskådarnas känsla av fruktan och medlidande. Fortfarande oklart om detta endast ska infinna sig i publiken, eller vara inbyggt i tragedins handling och förlopp. Det anses dock som en viktig del av tragedins funktion.
• Komedi En av den antika dramatikens genrer, vid sidan om tragedin. Även tragedin uppfördes vid tävlingar, men ansågs mer folklig. Den började i olycka och slutade i olycka. Den var också mer dagsaktuell, t.ex. kritik och satir av kända personer. Den kretsade också mer kring vanliga människors liv, och inte endast aristokratin. En lika övergripande definition av komedin som genre, som den som finns bevarade av Aristoteles, saknad och därför är genrens form inte lika tydlig för oss.
• Peripeti Avser handlingen i en tragedis höjdpunkt. Den sista vändpunkt som efterföljs av handlingens upplösning. Denna ska vara knuten till handlingen och ske av händelsernas logiska följd, både kausalt och temporärt. Idealt ska punkten infinna sig samtidigt som tragedins anagnorisis, då det sker en igenkänning och huvudpersonen går från ovetskap till vetskap. Både begreppen definieras i Aristoteles Om diktkonsten.
• Epos Är den genre viktigast genren av epik under antiken, som är en bunden hjältedikt på vers. Flera antika viktiga verk är författade som epos, exempelvis; Iliaden och Odysseen, samt Aeneiden. Alla är författade på hexameter. Handlingen ska utspela sig i en historisk tid, med inslag av krig, hjältar, erövringar och mytologi.
• Hexameter Är antikens viktigaste versmått, som t.ex. epos är författade på. I klassisk romersk och grekisk diktning ska varje rad bestå av sex stycken daktyler eller troféer. Det ska vara fallande och den sista versfoten ska helst vara en troke´.
• Tragedi Är en genre inom den antika dramatiken, vars form Aristoteles fastställer i Om diktkonsten. Tragedin ska handla om aristokratin och gudar, och bygga på välkända myter, där handlingen slutar i olycka. Huvudpersonens öde ska spegla människans maktlöshet, och ingjuta fruktan och medlidande i åskådaren.
• Medeltiden Avser perioden mellan senantiken och renässansen, från ca. 400/500 e.kr. till större delen av 1300/1400 talet e.kr. Perioden kännetecknas av kristendomens spridning över Europa, den förändrade kartan efter romarriket och de utvecklade författandet på folkspråken, samt pappret och boktryckarkonstens påverkan på litteraturhistorien.
• Ballad Är en diktform som utvecklades ur franska dansvisor, och hade sin blomstringsperiod under den sena medeltiden, 1200-1400 talet. Består av tre åttagradiga strofer, med en avslutande refräng. Samt en avslutande envoi på fyra rader, som riktar sig till balladens mottagare. Balladen spred sig genom Europa och ligger till grund för det som i norden benämns som folkvisa. En av balladens främsta diktare är Francois Villon.
• Chanson de geste Benämning för genren för fransk hjältediktning. Genren hade sin blomstringsperiod under 1000-1250 talet. En av de kändaste verken är Rolandssången, som kretsar kring Karl den stores strider, vilket är ett förekommande tema i genren. Som skulle skildra hjältar i en historisk tid. De framfördes muntligt, till musik, inför en aristokratisk publik. Versraderna utgörs av laisses, kluster i olika storlek med 10 stadiga rader, sammanhållet av assonans.
• Den poetiska Eddan Ett av den fornisländska litteraturens viktigaste verk. Består av en samling lyrik, lärodikter och versberättelser, som kretsar kring hjältar, mytologi och en hednisk föreställningsvärld. Verket nedtecknades under 1200, men kretsar kring tiden innan kristendomen på Island, innan ca. 900. Två av de kändaste texterna är Voluspa, en spåkvinnas berättelse om världens ursprung, undergång och återfödelse, samt Havamal, lärdomar från Oden.
• Hövisk Det höviska är ett inslag i litteraturen under medeltiden, i främst aristoteliska kretsar. Den höviska kärleken bygger på en fin kärlek, där kvinnan beundras och sätts på piedestal. Främst mellan en riddare och en kvinna vid hovet. Den höviska kärleken var ett huvudämne i riddarromanerna.
• Isländsk saga En viktig komponent i isländsk prosa. En typ av sagolitteratur, islänningasagor, släktsagor. Är en form av hjälteepik på prosa, om släktens historia på Island, samt för läsaren bekanta händelser och personer. Sagorna anknöt ofta till varandra, och knöt samman släktens historia. Utspelade sig under 900/100 talet, och fördes vidare muntligt tills de nedtecknades under ca. 1200 talet. Sagorna karaktäriseras av en hårdkokt prosa.
• Sonett Är en versform bestående av 14 rader, med varierande mängd stavelser. Är uppbyggda med en oktav, rad 1-8, samt en sextett, rad 9-14. Med skilda rimflätningar. I sextetten ska en poäng förmedlas. Sonetten har sitt ursprung i medeltidens diktning, och introducerades på Sicilien under 1200-talet av Giacomo Lentinit. Det finns olika typer av sonetter, skapade av olika författare, t.ex. Petrarca. Andra känd författare av sonetter är Dante och Shakespeare,
• Terzin Dantes uppfunna versmått till Den gudomliga komedin. Är en jambisk pentameter, i tre radiga strofer, med speciell rimflätning, ababcbcbc.
• Pikaresk En genre som utvecklades under 1500 talet, en tidig form av kriminalroman. Kretsar kring en person utanför den sociala ordningen, t.ex. en tjuv eller bedragare, en antihjälte. Genom huvudpersonens betraktelser ges ett samhällskritisk perspektiv, där man får se ett tvärsnitt av samhället, mer än bilden av en social ordning.
• Provensalsk trubardurlyrik En lyrik från Provence, som stammar från medeltida lyrik, handlar om kärlek, och blev föredöme för lyriken i Italien. Italien tog upp den på 1200 talet, och den blev grunden till den ljuva nya stilen, där den höviska kärleken ges ytterlig gudinnedyrkan. T.ex. en tradition Dante tillhör. Denna stil blomstrade i Italien, och spred sig sedan över Europa.

Alla Inga Spara