Litteraturens historia

Alla Inga Spara

• Alexandrin (vanligt inom franskklassicism), versmått bestående av sex jamber med en starkt markerad paus (cesur) efter den tredje. Raderna är vanligen parvis rimmade med växlande manliga (sista stavelsen betonad) och kvinnliga (sista stavelsen obetonad) rim. Författare: Jean Racine och Pierre Corneille
• Allegori En allegori är ett konsekvent genomfört utbyte av ett egentligt budskap mot en metafor. En allegori är en berättelse eller bildframställning som har en dold innebörd. Författare: Dante Alighieris verk ”Divina Commedia”
• Ballad Ballad, en term med följande betydelser: 1. Ett invecklat trestrofigt versmått med komplicerad rimflätning använd av b.la. den franske poeten Francois Villon 2. En enkel, betydligt äldre strofform som sjöngs av en försångare och kör som ackompanjemang till ringdans. Denna typ av ballad kallades länge för folkvisa. 3. Kortare dikttyp med enklare rimstruktur, Författare: Francois Villion, sagan om Villion och tjocka margot
• Barock Barock är en epok efter renässansen och är aktuell parallellt med klassicismen. Barockens litteratur kännetecknas av en strävan efter ståtlighet. Man överdriver i texterna med bland annat invecklade metaforer och ordlekar. Författare: John donnes ”Holy sonnets x” och John Miltons ”Det förlorade paradiset”
• Blankvers Ett klassiskt jambiskt versmått som är en form av icke-rimmad pentameter. Författare: John Miltons ”Det förlorade paradiset”
• Deus ex machina En sceneffekt i antika tragedier vilket innebär att en oväntad gestalt eller föremål som introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig. Författare: Dante Alighieris ”Inferno”
• Edda En samling nordiska dikter och verser med gudomliga och mytologiska motiv av okända ursprungsförfattare. Verk: Trymskvädet
• Epos Epos är en längre berättelse på vers med mytologiska inslag och med en hjälte som huvudperson. Det är en subgenre inom epiken. Författare: John Miltons ”Det förlorade paradiset”
• Fabel Korta moraliserade berättelser (sagor) i vilken djur tänker och talar som människor. Det innehåller en moralisk sentens i slutet. Verk: Haren och sköldpaddan
• Fornyrdislag Ett versmått i den fornisländska poesin. Stroferna består av 8 korta rader, parvis sammanbundna av allitteration Författare: Valans spådom
• Franskklassicism En epok där texter och verk skrevs utifrån förnuft, sanning i innehållet samt klarhat och smak i det poetiska uttrycket. Det sattes många regler för hur man skulle skriva. Författare: Moliéres ”Den girige”
• Grekiska antiken En epok som är skriven på klassisk grekiska. De grekisk antika litteraturen är en central del i den klassiska litteraturen och fått stor betydelse för den västerländska kulturen Författare: Homeros ”Illiaden och Odyssen”
• Göticism En svensk kulturell rörelse som anknöt till Nordens forntid.
• Hexameter Ett av antikens viktigaste versmått. Hexametern är sexfotad och orimmad och har ingen strofindelning. Författare: Homeros ”Illiaden och Odyssén”.
• Homerisk liknelse Homerisk liknelse är när man liknar en händelse med en annan, oftast en mer vardaglig. Det är troligt att det användes så att publiken skulle känna igen sig. Under tiden liknelsen beskrevs stannar texten upp. Författare: Homeros ”Odyssen”
• Humanismen En omställning från kristen världssyn där gud var i centrum till en individualism där man utforskar sig själv och fokuserar på den enskilda människan Författare: Dante
• Hövisk En av fyra Litterära kretslopp under medeltiden. Står för den sekulära maktens ordning. Består av överklassen t.ex. adeln. Författare: Francesco Petrarca Verk: En midsommardröm av Shakespeare
• Imitatio/imitation Den romerska litteraturen efterbildar, efterliknar den grekiska litteraturen under hellenismen Författare: Virgillius ”Aeneiden” som efterliknar Homeros ”Odyssén” och ”illiaden”
• In medias res Mitt in i ämnet eller handlingen utan inledning. Exempel på det är början av Illiaden som skildrar en episod som utspelas när belägringen av Troja pågått i nio år Författare: Homeros ”Illiaden”
• Invokation Innebär anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt. Står ofta i början av en längre dikt. Författare: Homeros ”Illiaden”
• Katharsis Betyder rening eller rensning. Kan gälla såväl kroppsligt som psykiskt. Begreppet och termen infördes av Aristoteles (384–322 f Kr) som förklaring till den inre befrielse och lättnad som dåtidens greker upplevde när de på teater såg de stora grekiska dramerna. Författare: Aristoteles
• Komedi Berättelse som framställer sämre människor med lyckligt slut, motsatsen till tragedin. Författare: Moliéres ”Den girige”
• Lärodikt Undervisande litteratur som vill förmedla lärdom och kunskap, moraliska rättesnören och levnadsregler. Författare: Heliga Birgitta
• Medeltiden Den epok där religionen, specifikt, kristendomen fick en stark betydelse för litteraturen. Det uppstår de olika litterära kretsloppen. Författare: Christine de Pizans ”Kvinnostaden”
• Memento mori ”Kom ihåg att du är dödlig” Väldigt viktig hos barocken, där dödligheten låg i centrum Författare: Lucidors ”Ett samtal mellan döden och en säker”
• Omkväde Refräng, återkommande versrader i slutet av strofer i en dikt. Använder mycket under medeltiden i ballader.
• Peripeti Omsvängning av det som sker till dess motsats. Sker plötsligt och är en avgörande punkt. Författare: Sofokles ”Kung Oidipus”
• Personifikation Förkroppsligad bild; bildspråk där ting eller icke konkreta begrepp tecknas i förmänskligad gestalt Författare: John Donnes ”Holy sonnets X”
• Poetik Läran om diktningen, om dess väsen och tillkomstvillkor, om dess syften och betydelse i ett vidare mänskligt sammanhang. Har även normativt syfte, alltså hur det bör se ut Författare: Sokrates eller Platon
• Pikareskroman Skälmroman, en från den spanska renässansen sprungen romangenre med satiriska och samhällskritiska drag. Huvudpersonen är oftast en äventyrare, en skälm som utnyttjar människors godtrogenhet Verk: Miguel de Cervantes ”Don Quijote”
• Rapsod Kringvandrande professionell sångare och recitatör av berättelser och poesi i det antika Grekland. Författare: Homeros
• Renässansen Betyder återfödelse och definieras av humanism – alltså omställning av perspektiv av den religiösa världssynen där gud står i centrum. Intresserar sig av den enskilda människan. Författare: Dante
• Roman breton En medeltida genre som brukar räknas till riddarromaner Verk: Tristan och Isolde
• Romerska antiken Epok som idealiserar Aten och det grekiska och bevarar grekisk litteratur. Imitation var viktigt. Författare: Virgillius ”Aeneiden” som imiterade Homeros ”Illiaden”
• Ramberättelse Diktverk som inramar eller håller samman en eller flera berättelser. Författare: Margareta av Navarras ”Heptameron”
• Sapfisk strof Består i latinsk vers av tre elvastaviga sapfiska verser plus en adonisk vers
• Sonett Italiensk diktform. 1. 14 verser 2. Fast rimstruktur 3. Asymmetrisk längd på stroferna 4. Markerad tvådelning
• Stående epitet En egenskap som ständigt anges tillsammans med ett visst namn. Ex: ”snabbfotade Achilles” Författare: Homeros ”Illiaden”
• Tragedi En genre inom dramatik som är motsatsen till komedi och har i regel olyckligt slut. Författare: Sofokles ”Kung Oidipus”

Alla Inga Spara