Kapitel 7 - Kvantitativa metoder

Alla Inga Spara

• Content Analysis in Communication Research, 1952. (s. 190) Boken där kvantitativ innehållsanalys tillämpades för första gången av Bernad Berelson
• Kvantifiera det manifesta innehållet. (s. 190) man undersöker det synliga och uttryckliga innehållet i ett mediematerial genom att räkna eller mäta det.
• Systematisk insamling av material. (s. 191) materialet samlas in på ett planerat, konsekvent och tydligt sätt enligt bestämda regler, så att undersökningen blir mer tillförlitlig och möjlig att granska.
• Objektiv insamling av material. (s. 191) materialet väljs ut på ett neutralt och sakligt sätt enligt tydliga kriterier, snarare än utifrån forskarens personliga uppfattningar.
• Stora volymer av innehåll. (s. 191) innebär att innehållsanalys gör det möjligt att undersöka och jämföra stora mängder mediematerial på ett systematiskt och effektivt sätt.
• Jämförelser (s. 191) man använder innehållsanalys för att jämföra olika typer av mediematerial och undersöka likheter och skillnader mellan dem.
• Generalisera resultaten (s. 191) forskaren försöker dra slutsatser från det undersökta materialet som kan vara giltiga även för en större mängd material än det som faktiskt analyserats.
• En annan kritik är ett metoden går ut på att få fram en (objektiv) tolkning, vilket är problematiskt eftersom människor kan tolka text olika. (s. 191) innehållsanalys kritiseras för att sträva efter en objektiv tolkning av texter, trots att människor kan uppfatta och tolka samma text på olika sätt.
• Metodtriangulering (s. 191) att kombinera flera forskningsmetoder för att belysa samma problem från olika perspektiv och därigenom få en mer nyanserad bild av det som undersöks.
• Den beskrivande kategorin (s. 192) används för att systematiskt beskriva och sortera innehållet i ett material utifrån vad som konkret går att identifiera, snarare än att förklara eller tolka dess djupare innebörd.
• Den jämförande kategorin (s. 192) används för att jämföra innehåll och identifiera mönster och skillnader mellan olika material eller grupper.
• Den förklarande kategorin (s. 192) handlar om att försöka förstå varför ett visst resultat eller mönster uppstår, snarare än att enbart beskriva vad som förekommer eller jämföra olika material.
• Problemområde, problembakgrund eller bakgrund. (s. 194) innebär att man beskriver vilket ämne man vill undersöka, varför det är relevant och vilket sammanhang problemet finns i.
• Syfte (s. 194) beskriver vad forskaren vill uppnå med undersökningen och ger studien en tydlig riktning.
• Teoretisk anledning (s. 195) förklarar varför en undersökning är vetenskapligt relevant och hur den kan bidra till teorier, tidigare forskning eller en djupare förståelse av ett ämne.
• Frågeställningar (s. 195) är tydligt formulerade frågor som preciserar vad undersökningen ska ta reda på och som styr forskningsarbetet från insamling av material till analys och slutsatser.
• "I vilken utsträckning..." (s. 195) används för att undersöka graden eller omfattningen av något, ofta genom att mäta och jämföra hur ofta eller hur mycket det förekommer i ett material.
• Studieobjekt (s. 196) det konkreta material eller den företeelse som forskaren väljer att undersöka för att kunna besvara studiens frågeställningar.
• Analysenheter (s. 196) de enskilda delar av materialet som analyseras, exempelvis artiklar, bilder eller uttalanden.
• Urval (s. 196) innebär att välja ut det material som ska undersökas enligt tydliga kriterier, så att materialet är relevant för studiens syfte och frågeställningar.
• Få åtkomst till... (s. 196) säkerställa att forskaren kan hitta och få tillgång till det material som behövs för undersökningen.
• Samla in... (s. 196) att systematiskt hämta in och dokumentera det material som valts ut för undersökningen, så att det kan analyseras och användas för att besvara studiens frågeställningar.
• Arkivera... (s. 196) spara och organisera forskningsmaterialet på ett systematiskt sätt, så att det är tillgängligt under analysen och kan granskas i efterhand.
• Obundet slumpmässigt urval (s. 198) att man väljer material helt slumpmässigt, så att varje enhet i den definierade populationen har samma sannolikhet att väljas ut. Det kan minska risken för systematiska urvalsfel o
• Totalurval (s. 198) forskaren undersöker alla enheter som ingår i den avgränsade populationen, i stället för att välja ut endast en del av materialet.
• Systematiskt slumpmässigt urval (s. 198) innebär att man väljer en slumpmässig startpunkt och därefter väljer var n:te enhet i materialet.
• Stratifierat eller strategiskt urval (s. 198) innebär att forskaren väljer ut material på ett planerat sätt för att säkerställa att viktiga grupper eller kategorier finns representerade i undersökningen.
• Bekvämlighetsurval (s. 198) forskaren väljer material utifrån hur lättillgängligt det är. Det är praktiskt och tidsbesparande, men kan öka risken för snedvridna resultat.
• Klusterurval (s. 198) innebär att forskaren väljer ut hela grupper ur en större population och undersöker material inom de utvalda grupperna, i stället för att välja enskilda enheter från hela populatio
• Syntetisk tidsperiod (s. 198) en sammansatt period som skapas genom att välja material från olika tidpunkter. Det gör det möjligt att studera mönster över tid med ett mer begränsat material.
• Slumpmässiga urval (s. 198) forskaren väljer ut material med hjälp av slumpen, i stället för att själv bestämma vilka delar som ska undersökas.
• Kodbok (s. 201) ett dokument där forskaren beskriver vilka kategorier som ska användas i en innehållsanalys och vilka regler som gäller när materialet ska kodas.
• Kodinstruktioner (s. 201) förklarar hur forskaren ska gå till väga när materialet kodas. De minskar risken för olika tolkningar och bidrar till att analysen blir mer enhetlig och tillförlitlig.
• Variabler (s. 201) Indikationer
• Variabelvärden (s. 201) de möjliga svar eller kategorier som en variabel kan tilldelas vid analysen. De gör det möjligt att sortera, räkna och jämföra materialet systematiskt.
• Operationaliserar (s. 201) att göra ett teoretiskt begrepp mätbart genom att bestämma vad man ska undersöka och hur det ska registreras i materialet.
• Nominalvariabler (s. 203) delar in materialet i namngivna kategorier som saknar inbördes ordning. Den hjälper forskaren att sortera och räkna olika typer av innehåll.
• Ordinal-, intervall- och kvotvariabler (s. 203) Ordinalvariabler visar ordning, intervallvariabler visar ordning och avstånd, och kvotvariabler visar ordning, avstånd och proportioner.
• Kodare (s. 203) den person som systematiskt går igenom undersökningsmaterialet och registrerar information enligt bestämda regler.
• Identifikationsvariabler (s. 205) hjälper forskaren att hålla reda på vilken undersökningsenhet en viss registrering tillhör.
• Pilotstudie (s. 205) ett test av undersökningen i mindre skala, så att forskaren kan upptäcka och rätta till problem innan den riktiga datainsamlingen eller analysen genomförs.
• Validitet (s. 207) handlar om att mäta rätt sak – att undersökningen verkligen undersöker det den säger sig undersöka.
• Reliabilitet (s. 207) handlar bland annat om att olika kodare ska kunna analysera samma material och komma fram till liknande resultat genom att följa samma kodbok och kodinstruktioner.

Alla Inga Spara