Judendomen del I

Alla Inga Spara

• Abraham En rik man som föddes ca 1700 f.v.t. i Mesopotamien, där man trodde på många gudar. En Gud sa till Abraham att han skulle få landet Kanaan och att han skulle gå dit med sin familj och tro enbart på den guden. Abraham och senare generationer skulle då bli Guds folk. Som ett tecken på förbundet skall alla gossebarn på den åttonde dagen omskäras. I Kanaan fick Abraham barn med Hagar och sonen fick namnet Ismael som blev stamfader för Islam. Sedan fick Abraham barn med sin hustru Sara och sonen fick namnet Isak som blev stamfader för Kristendomen. Gud ville pröva Abraham om han verkligen trodde på honom. Gud befallde Abraham att offra sin son Isak, vilket Abraham var beredda att göra men Gud avbröt i sista stund. Abrahams son Isak fick också en son Jakob. Gud gav Jakob namnet Israel. Därför kallades folket israeliter. Dessa tre män kallas patriarker som betyder stamfäder.
• Jakobs 12 söner Ca 1600 f.v.t. Den näst yngste hette Josef. Jakob älskade honom mest. Bröderna blev avundsjuka på honom. De slängde honom i en brunn. Ett ökenföljde kom förbi och köpte honom som slav. Därför kom Josef till Egypten. Josef togs till hovet av faraon. Josef fick det bra där. Det blev hungersnöd i Kanaan och Josef kunde rädda sina släktingar till Egypten.
• Israeliterna i Egypten Ca 1400-1200 f.v.t. Israeliterna hade det till en början bra i Egypten. De växte och blev många. Sen fick de det svårt och blev slavar. Kungen farao ville inte att israeliterna skulle bli för många. Han lät döda alla nyfödda israelitiska pojkar genom att kasta dem i floden Nilen. En överlevde och kom att leva i det egyptiska hovet. Han fick det egyptiska namnet Mose. Mose visste att han var israelit. När en slavdrivare dödade en israelisk slav, dödade Mose slavdrivaren. Mose fick fly ut i öknen.
• Moses uppgift att få folket ut ur Egypten. Israeliterna hade det svårt i Egypten. Gud talade till Mose och sa till honom att gå till faraon och be att israeliterna skulle få lämna Egypten. Farao sa nej. Mose sände hemska hemska händelser över Egypten 10 gånger och varje gång lovade farao att de skulle få lämna landet men sedan ångrade han sig. Till sist lät Guds mordängel döda det äldsta barnet i varje familj. Faraos äldste son också. Då fick farao nog och lät Mose ta israeliterna med sig ut ur Egypten ca 1200 f.v.t.. När de kom till Röda havet blev det stopp. De såg att farao ångrat sig och sänt en krigarhär för att döda dem. Mose höjde sin stav och vattnet delade sig så att Mose och israeliterna kunde gå över till andra sidan. Farao och hans krigare drunknade.
• Mose uppgift - förbundet med Gud När Mose och folket kommit över havet till andra sidan ledde han dem till berget Sinai. Mose berättade att det var guden Jahve som hjälpt dem att fly från Egypten. Israeliterna skulle vara Jahves speciella folk och han ville vara deras ende Gud. Mose gick upp på berget och fick två stentavlor med Guds tio budord på, som var regler som de skulle följa. Om folket följde buden skulle Gud hjälpa dem på alla sätt och det var en bekräftelse på Guds förbund med Abraham. Efter 40 dagar kom Mose ner från berget. Då såg han att folket tröttnat på att vänta och gjutit en guldkalv som de tillbedde. Mose blev rasande och kastade stenvtavlorna i marken. Sedan lät han döda 3000 israeliter som straff. Mose gick upp på berget igen och fick två nya tavlor. Folket lovade att föja reglerna och tro på guden Jahve. Ca slutet av 1100-talet f.v.t.
• Mose - stentavlorna - reglerna från Gud De tio budorden/reglerna att leva efter. 1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 2. Du skall inte missbruka herrens din Guds namn. 3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 4. Visa aktning för din far och din mor. 5. Du skall inte dräpa. 6. Du skall inte bryta ett äktenskap. 7. Du skall inte stjäla. 8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa. 9. Du skall inte ha begär till din nästas hus. 10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru.
• Mose fortsätter leda israeliterna mot Kanaan. Mose dör 120 år gammal, innan de hinner fram till Kanaan. Det tog många år att vandra. Bibeln säger att den första stad de kom till hette Jeriko. Staden skyddades av höga och tjocka stenmurar. Gud berättade hur de skulle inta staden. De gick runt och blåste i basuner. På sjunde dagen rasade Jerikos murar samman. Israeliterna slog ihjäl allt levande som Gud befallt. På samma sätt intog de hela landet som Gud en gång lovat dem genom Abraham.
• Kungariket Israel skapas Efter israelerna intagit Jeriko, skapade israeliterna ett kungarike som fick namnet Israel. Den blivande kungen, Saul, smordes med olivolja på huvudet till kung i landet. Kungen kan därför kallas Guds smorde som betyder Messias på israeliternas språk hebreiska. Israeliterna trodde att smörjelsen gav kungen helig kraft från Gud. De trodde även att det var Gud själv som bestämde vem som skulle vara kung över Israel. Ca början av 1000-talet f.v.t.
• Jerusalems tempel David som besegrat Goljat blev så populär att han blev kung. Under hans tid blev Israel mäktigt och rikt. Jerusalem blev huvudstad. Sedan blev Davids son Salomo kung över Israel och han lät bygga templet i Jerusalem ca 1000 f.v.t. Dit kom israeliter för att fira högtider. Jerusalem och templet blev israeliternas religiösa centrum. Präster skötte offrandet som var djur och brändes på altaret.
• Profeter - Guds röst på jorden Israeliterna trodde att profeter kunde spå vad som skulle hända i framtiden. I gamla testamentet finns många profeters böcker. Profeten Jesaja, ca 700 f.v.t., berättade att ett speciellt barn skulle födas inom Davids släkt. Han skulle vara den mäktige och gode Messias som israeliterna väntat på. Han skulle göra Israel stort och fritt. Det skulle hända om israeliterna levde som Gud ville. Tidigare hade israeliterna trott att det fanns många gudar men att Israels Gud Jahve var bäst och starkast. Jesaja sa att det bara finns en Gud och han är hela världens Gud.
• Judarnas heliga skrifter Tanakh innehåller en beskrivning av vad som hände det judiska folket under 2000 år. Profeternas böcker som berättar om vad profeterna förutspådde. Fler böcker med dikter och sånger. Texterna skrevs under fångenskapen i Babylonien eftersom israeliterna blev intresserade att få veta allt om sin historia och religion och hur Gud ville att de skulle tro och leva så att de inte skulle drabbas av fångenskap och elände igen. Nedtecknades ca 500 f.v.t. Tora kallas de texter som innehåller lagar och regler att leva efter. Talmud kallas den skriftsamling som innehåller lärda personers undervisning/tolkning om hur man ska leva och hur man ska dyrka Gud.
• Fångenskapen i Babylonien På 700-talet f.v.t. krossades nordriket av assyrierna och år 586 f.v.t. besegrades sydriket av babylonierna. Jerusalem stormades och templet förstördes. En stor del av befolkningen fördes bort som fångar till Babylon. Folket frågade sig varför de drabbats av att lämna landet igen. De kom fram till att de inte velat leva som Gud ville. De började samla ihop alla skrifter och muntliga berättelser som de fått med sig från Israel. De frågade de gamla och kloka och skrev ned allt som de läst och hört om hur Gud skapat världen, Abraham, Mose, profeterna och så. Efter många års arbete hade israeliterna ställt samman en stor del av den bok som de kallar Tanakh. Ca mitten av 400-talet f.v.t. fick israeliterna återvända hem till sitt land och börja bygga upp landet och templet igen. Då började man kalla israeliterna för judar och deras tro för Judendom.
• Efter kung Salomos tid - profeten Elia ca 800 f.v.t. Kananéer levde kvar i Kanaan, och de trodde på sina gudar. Efter Salomos tid övergav israeliterna sin egen gud Jahve och började tro på kanaanéernas gudar. Profeten Elia gjorde allt han kunde för att folket skulle återvända till Jahve, Israels gud. Om de inte gjorde det skulle det gå illa för dem menade han. Elia var säker på att det var Jahve som valt ut honom som en profet, gudens sändebud på jorden om att predika sanningen för folket. Elia ordnade en tävling mellan den kanaaneiske guden Baal och Jahve. Jahve visade sig starkast och israeliterna återvände till att tro på guden Jahve.

Alla Inga Spara