Endogena krafter

Alla Inga Spara

• Plattektonik Beskriver hur stora plattor i jordskorpan, ofta hela kontinenter, rör sig långsamt i förhållande till varandra.
• Kontinentaldrift Ett tidigare namn på teorin om kontinentalplattornas rörelser som idag kallas plattektonik.
• Jordskorpa Det yttersta, fasta lagret eller skalet hos jorden.
• Oceanskorpa Litosfärplatta bestående huvudsakligen av tunga basaltiska bergarter. Den oceaniska jordskorpan utgör oceanbottnen.
• Astenosfär Något hundratal kilometer tjocka laget i jordmanteln, närmast under litosfären vilket är relativt lätt deformerat. Detta beror på att astenosfärer är delvis uppsmält.
• Mantel och kärna Jordmanteln är den skalformiga delen av jorden mellan dess skorpa och kärna. Jordkärnan är den innersta, klotformiga delen av jorden med samma centrum som jorden.
• Konvektionsström Vertikala rörelser i manteln eller i astenosfären som driver litosfärplattorna. Energin kommer från radioaktivt sönderfall i jordens inre. Termen används också om vertikala strömmar i atmosfären och havet, alstrade av lokala eller regionala densitets- och temperaturskillnader.
• Sprickzon En zon där förkastningar förekommer. En förkastning är en spricka som orsakats av rörelse i jordytan. Förkastningen bildas när jordskorpan dragits isär eller förskjutits, till exempel vid en jordbävning. Förkastningen är tydlig om den ena sidan av jordskorpan har höjts medan den andra sänkts
• Konvergenzon Plattorna stöts mot varandra och båda far upp och bildar veckberg.
• Subduktionszon Långsmal zon i jordskorpan längs vilken två litosfäriska plattor kolliderar varvid den ena tvingas ned i manteln.
• Seismisk Ord som används i samband med jordbävning
• Seismiska vågor En seismisk våg är elastisk deformation genererad av naturliga källor, till exempel jordbävningar, eller kontrollerade källor som till exempel sprängningar, som utbreder sig genom jordens inre. De seismiska vågorna kan delas in i två huvudtyper, volymvågor och ytvågor.
• Magnitud Ett mått på energiutlösningen i en jordbävning.
• Richterskala Skala för jordbävningars magnitud. Dvs den skalan man går efter för att de en jordbävnings styrka.
• Hypocenter Det ställe i jordskorpan eller övre manteln där den första förskjutningen mellan två bergsblock sker vid en jordbävning på grund av plötslig utlösning av spänningar.
• Epicenter Den punkt på jordytan som ligger rakt ovanför en jordbävnings fokus (hypocentrum) dvs. ovanför det ställe där den första rörelsen ägde rum i jordskorpan.
• Förkastning En förkastning är en spricka som orsakats av rörelse i jordytan. Förkastningen bildas när jordskorpan dragits isär eller förskjutits, till exempel vid en jordbävning. Förkastningen är tydlig om den ena sidan av jordskorpan har höjts medan den andra sänkts.
• Tsunami En havsvåg eller flodvåg som orsakas av att havsbottnen rör sig i höjdled. Det kan ske i samband med jordbävningar, vulkanutbrott eller jordskred. Vågorna i en tsunami kan bli över 100 kilometer långa och det går 10 minuter eller mer mellan vågtopparna. En tsunami kan orsaka översvämning och stor förödelse när den når land
• Vulkan Är en plats där hett material från en planets inre, till exempel jordens, kommer upp till ytan. Vulkaner uppstår ovanför områden under jordens yta där smälta bergarter, magma, bildas. Med djupet ökar värmen i jordens inre och vissa bergarter börjar smälta och fylla upp hålrum och sprickor. Till slut blir trycket från de heta gaserna och den smälta stenen så högt att magman tar sig uppåt genom sprickor i berggrunden och kastas ut i ett vulkanutbrott.
• Lava Smälta bergarter som stiger upp ur en vulkan och flyter ut på markytan.
• Magma Smälta bergarter som finns i håligheter djupt ner i marken. Om trycket blir tillräckligt stort i kammaren börjar magman tränga upp genom vulkanens krater och ut på jordytan. Då kallas den lava.
• Eruption Den process som innebär utgjutande och utslungande av lava oh fragmenterat vulkaniskt material jämte gaser vid jordytan ut en vulkankrater eller en markspricka.
• Caldera en stor kittelformad fördjupning i jordskorpan som skapas då en vulkan med en flera kilometer stor diameter kollapsar.
• Pyroklastiskt flöde fasta partiklar och flytande material som kastas upp ur en vulkankrater i samband med explosionsartade utbrott. Materialet kommer huvudsakligen från magman och består av vulkaniskt glas eller pimpsten samt, om magman redan hunnit börja kristallisera, av kristaller. Även bergartsfragment som rycks med i samband med explosionen ingår.
• Jordskred Är en snabb rörelse i jorden på en slänt. Jordskred sker när jord och berg lossnar och glider längs sluttningen. Sluttande mark som innehåller mycket lera har större risk att drabbas av jordskred.
• Glödande moln Pyroklastiskt flöde. Turbulent gasmoln ur en vulkankrater eller från en spricka i vulkanens sida, som snabbt flyter fram längs med markytan. Molnet innehåller suspenderat, glödande pyroklastiskt material, framför allt aska.
• Hot spot Område med hög vulkanisk aktivitet beläget ovanför en mantelplym bestående av uppåtstigande magma från manteln.
• Mineral Ämnen som bygger upp bergarter. Mineraler bygger upp jordskorpan och ingår i de lösa jordarterna. Alla mineraler utom kvicksilver är fasta ämnen och de delas upp i olika grupper beroende på sammansättningen
• Bergart Berg och stenar som består av en eller flera mineraler. De har olika färg och mönster beroende på vilka mineraler som ingår och hur de bildades. Bergarter är sammansatta av mineral, fasta ämnen som finns i naturen.
• Magmatisk bergart En bergart som bildats ur en magma genom dennas kristallisation eller mera sällan snabbstelnande till glas.
• Metamorf bergart En omvandlad bergart, den har omvandlats i jordskorpan på grund av ändrade tryck- och temperaturförhållanden, dvs. utsatts för metamorfos.
• Sedimentär bergart Bergarter som bildats genom att partiklar som transporterats i vatten eller luft har sedimenterat och därefter cementerats samman genom utfällningar i porer. Även bergarter som bildats på kemisk, biokemisk eller organisk väg genom anrikning eller utfällning.
• Gnejs En av de vanligaste bergarterna i Sverige, Norge och Finland. Berggrunden i dessa länder kallas urberg oh är på vissa ställen över två miljarder år gammal. Gnejsstenen består av grova korn och bildar ibland bandmönster på ytan.
• Granit Den är även den en av de vanligaste bergarterna i Sverige, Norge och Finland. Denna berggrund är mycket gammal. Granit är en magmatisk djupbergart, det betyder att den är bildad ur magma djupt ner under markytan.
• Bergartscykeln Bergarternas bildning och kretslopp på jorden. Det finns tre olika typer av bergartsbildning, Magmatisk-, Sedimentär- och Metamorf bergartsbildning.
• Bergskedjeutveckling Sammanfattande benämning på de processer som skapar en bergskedja. Dessa är integrerade i det dynamiska mönster som omfattar jordskorpan och den översta delen av jordmanteln och som beskrivs av den plattektoniska teorin.
• Landhöjning Innebär att landområden höjer sig i förhållande till havsytan. Den landhöjning vi vanligen talar om här i Norden är resultatet av att den senaste istiden har tagit slut. Det tunga istäcket under istiden tryckte nämligen ner den ganska elastiska jordskorpan, och när isen försvann började landet höja sig igen.

Alla Inga Spara