1VÅ603 kursmål a2

Alla Inga Spara

• Florence Nightingale var en överklasskvinna som stack ut från normen med hennes intresse för omvårdnad och hennes vilja att göra skillnad, till överklassens förvåning sökte hon sig till att bli sjuksköterska, tack vare ett kall från gud. Hon gick sin utbildning vid olika kloster och vid Kaiserswerth. Därefter åkte Nightingale ner till den brittiska militärens sjuk baracker utanför kriget på Krim. Hon möttes av smuts, hög dödlighet och dålig hygien. Nightingale observerade soldaterna och förhållandena och började göra skillnad. Hennes fokus låg på miljön, det städades, lagades riktig mat och soldaterna blev vårdande. Genom att hela tiden föra statistik och skriva ned vad som försiggick kunde hon arbeta ner dödligheten från 42% till 2% hos soldaterna. Hennes noteringar resulterade i “notes on nursing” och när hon kom hem kunde hon starta sin egen sjuksköterskeutbildning. Florence Nightingale var dåtidens pionjär.
• rufaida al-asalmiya Enligt boken är Rufaida Al-Asalmiya "den första sjuksköterskan", den muslimska världens föregångare till Florence Nightingale. Rufaida verkade redan på profetens Muhammeds tid runt 600 efter vår tidräkning. Det är tack vare hennes medicinska erfarenheter och hur hon vårdade sjuka och skadade som hon än idag är välkänd. Dessvärre finns det inte allt för mycket dokumenterat om hennes liv, vi vet att hennes far var läkare och att det var genom att assistera honom som hon fick sin färdighet. Det framgår att Rufaida var en och är en framstående ledare och hon bidrog med mycket till muslimsk välfärd. Nightingale var tidig med att vård soldater, men detta gjorde även Rufaida till en början, därefter blev hon en förebild för många och skapade en utbildning för kvinnor, den första i sitt slag. Under strider var det Rufaida som byggde upp fältsjukhusen. Men hon verkade också under fred genom att bidra till kunskap gällande förebyggande vård. Via moskéernas verksamhet startade hon en tradition av hälsoutbildning.
• mary seacole Seacole är en av de mest betydelsefulla svarta brittiska personerna genom tiderna. Hennes mor ägde ett pensionat och hade kunskap inom sjukvård. Tillsammans med sin mor vårdade Seacole många sårade soldater, det var därifrån hon fick sin kunskap. Seacole startade en egen dropin klinik där hon behandlade sårskador, kolera och dysenteri. När hon fick avslag till att åka ner för att stödja Nightingale i hennes sjuksköterske brigad vid krimkriget tog hon sig ner dit själv för att driva en egen verksamhet som sjuksköterska. Efter kriget skrev hon en självbiografi, var välkänd och stod dessutom hovet nära.
• Emmy Rappe 1867 startade den första svenska sjuksköterskeutbildningen vid akademiska sjukhuset i uppsala, den leddes av sjuksköterskan Emmy Rappe som hade varit i England och utbildade sig hos nightingale. Sjuksköterskeyrket ansågs som ett lämpligt tjänstemannayrke för medelklassens kvinnor. Men trots att utbildning fanns var majoriteten av vårdpersonalen i Sverige outbildad arbetskraft, något som känt kallas för betjeningen. Det var inga tydliga gränser mellan patient och vårdare, de kunde ofta vårda varandra och på den tiden var arbetsförhållandena dåliga. Det framkom i utredningar att det 1916 var två skilda kategorier bland vårdpersonal, det var de som kommit med ett kall, dvs religiösa kvinnor och andra delen bestod av kvinnor från de lägsta samhällsklasserna och behövde en möjlighet till försörjning.
• Bertha Wellin Den svenska förening 1910 i Stockholm, skapa diskussion och samanhållning. Arbetsförhållandena var orimliga, långa pass, dålig hygienen, begränsade resurser och Bertha Welin vill skapa bättre villkor. Hon var elev på Sofiahemmets skola, och var den första som gick en tre årig utbildning. En av de första riksdags kvinnorna, drev frågor som var radikala för sin tid, jämställdhetsfrågor och liknande. Bertha tänker på profession och arbetsvillkor, hon reagerar på bristerna som finns kopplat till medicin och hygien. Det var det som la grunden till starten av svensk sjukskötersketidning och därefter blev hon ordförande i svensk sjuksköterskeförening 1910, blev riksdagsledamot 1921. SSK förening jobbar för professionen och frågor där till än idag, men idag jobbar fackförbunden mer för arbetsmiljön än vad föreningen gör
• Manlig sjuksköterska Den första manliga sjuksköterskan i Sverige var Allan Härsning, han fick det inte lätt till en början utan blev kallad ett aprilskämt av tidskrifterna. Det var nämligen förväntat att sjuksköterskan var en kvinna, då det ansågs vara en medfödd egenskap att verka självuppoffrande och ge omsorg. Men desto mer män tog form i yrket och acceptansen ökade mer och därmed bröt gränsen för maskulinitet.
• professionalisering och akademisering Från början ansågs sjuksköterskeyrket vara ett religiöst kall. Nightingale skrev sina anteckningar, notes on nursing, men arbetet var fortfarande praktiskt och kunskapen om vårdandet var ej nedskrivet. Med tiden och med hjälp av viktiga personer i historien har det kommit att bli en akademisk disciplin, genom denna process har den vetenskapliga grunden till yrket stärkts. Det finns fyra faser som beskriver utvecklingen för professionen: Fas 1: Fram till 1900-talet ses yrket som ett kall och värderingar i tiden resulterar i att sjuksköterskan är underkastad och i beroendesituation till läkaren och dennes totala auktoritet. Fas 2: En professionell och facklig organisation startades, svensk sjuksköterskeförening bildades år 1910 och yrket utvecklas därmed till en profession och staten reglerar utbildning. Fas 3: Under 70-talet börjar sjuksköterskeutbildningen introduceras till det akademiska systemet på högskolor och universitet, vilket resulterar i att sjuksköterskor kan börja forska. Fas 4: 1987 får Sverige sin första professor i omvårdnad och självständig forskning med forskarutbildning i omvårdnad får fart under 90-talet.
• omvårdnadsvetenskap Från början ansågs sjuksköterskeyrket vara ett religiöst kall. Nightingale skrev sina anteckningar, notes on nursing, men arbetet var fortfarande praktiskt och kunskapen om vårdandet var ej nedskrivet. Med tiden och med hjälp av viktiga personer i historien har det kommit att bli en akademisk disciplin, genom denna process har den vetenskapliga grunden till yrket stärkts. Det finns fyra faser som beskriver utvecklingen för professionen: Fas 1: Fram till 1900-talet ses yrket som ett kall och värderingar i tiden resulterar i att sjuksköterskan är underkastad och i beroendesituation till läkaren och dennes totala auktoritet. Fas 2: En professionell och facklig organisation startades, svensk sjuksköterskeförening bildades år 1910 och yrket utvecklas därmed till en profession och staten reglerar utbildning. Fas 3: Under 70-talet börjar sjuksköterskeutbildningen introduceras till det akademiska systemet på högskolor och universitet, vilket resulterar i att sjuksköterskor kan börja forska. Fas 4: 1987 får Sverige sin första professor i omvårdnad och självständig forskning med forskarutbildning i omvårdnad får fart under 90-talet.
• självständighetsfasen Självständighetsfas: syftar på att skapa en självständig roll för sjuksköterskan, främst mot läkaren. Det var fokus på relationen mellan sjuksköterska och patient, man lade också fokus på de problem hos en patient som inte var rent medicinska. Det fokuseras på person och inte på sjukdom i omvårdnaden, eftersom det då blev lättare att identifiera olika behov.. Det definierades under denna fasen emotionella, kroppsliga och sociala behov som sjuksköterskan fick ansvar över: äta, dricka, vila, elimination och utförande av religion. Henderson var tidig med att se omvårdnad som ett eget område och hon skapade även en behovsteori på 14 punkter som kopplas till människans behov utöver medicinsk diagnos.
• utvecklingsfasen Utvecklingsfas: Genom att forma egna teorier för omvårdnad, översätta och anpassa teorier från andra discipliner och även ägna sig åt empirisk forskning. Under 1970-talet lanceras omvårdnadsdiagnoser kopplade till hälsoproblem som skulle behandlas av sjuksköterskan. Dessa system har utvecklats ända sedan dess och används än idag. Syftet med många av teorierna som framkom under denna fasen var att de skulle användas i undervisning och forskning. Kritik mot naturvetenskaplig vetenskapsideal växte fram och kritiker menade att det också behövs humanvetenskap för att förstå omvårdnad.
• förändringsfasen Förändringsfasen: Under 1980-talet letade man efter forskningsideal och riktade sig mot samhällsvetenskaperna som under föregående årtionden gått igenom stora förändringar och vetenskapsfilosofiska diskussioner. Under utvecklingsfasen lade man fokus på kunskap som kan bidra till utveckling av klinisk omvårdnad. 84 introducerades de fyra kärn begreppen hälsa, miljö, människa/person och omvårdnad, vilket menas på avgränsa sjuksköterskeprofessionen från andra. Fawcett som introducerade begreppen menar att de också varit centrala sedan Nightingales tid också. Vidare finns det två huvudinriktningar kopplade till förändringsfasen. Det ena perspektivet betonar vikten av ett holistiskt synsätt, där man ser helheten och människan som en del av något större. Det andra perspektivet är ett omsorgsperspektiv som lägger vikt på patientens värdighet och den moraliska betydelsen av omsorg. Jean Watson var den första som inkluderade en andlig dimension i sin teori och argumenterade för omsorgsperspektivet.
• mångfaldsfasen Mångfaldfasen: Sedan 2000 har omvårdnadsvetenskapen präglats mycket av filosofi, utgångspunkter från filosofin och kunskapsperspektiv. Mångfald skapar en omfattande förståelse av patientvård och sjuksköterskans roll.
• omvårdnadsforskning i sverige 1977 kom högskolereformen och gjorde det möjligt för sjuksköterskor att genomgå utbildningen för att bli forskare. Astrid Norberg blev den första professorn i omvårdnad. Hon beskriver betydelsen för omvårdnadsforskningen i Sverige, hon menar att omvårdnadsforskningen är något som bidragit till framstegen och utvecklingen inom vården.

Alla Inga Spara