Antikens litteratur & Bibeln
Antikens litteratur & Bibeln - en övning gjord av ninakaufmann på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.
epos berättande texter, fiktionsberättelse på prosa (gamla hade ofta fasta regler, inom den antika litteraturen hjältedikter eller lärodikter på vers)
imitatio/aemulatio efterhärmning och tävlan
agon dramatävling
narrator berättare, inte densamma som författaren, har funktion i texten, kan vara intern (karaktär i berättelsen), eller extern (berättarröst) - kan vara primär (”jag”) eller sekundär (utomstående)
symbol företeelse som står för något annat
hyperkatalex obetonad i slutet, i stigande vers
sonett femfotat, fjortonradigt versmått, jambiska versrader (ofta fyra strofer)
utomscenisk handling utanför scenen, kommenteras på scen
komedi lägre dramagenre (språk, miljöer, samtida kontext), kärleksintrig, farsartade inslag, satir (social och psykologisk), typiserat persongalleri, musikaliska inslag
kleos ära
paian hyllningsdikt till Apollon
katabasis besök i dödsriket (få reda på framtiden, se familjemedlemmar, se hjältar, se straff)
metrik verslära (rytm, puls, regelbundna mönster)
jambisk pentameter versmått: 5 jamber
strof ett stycke
saga berättelse, fantasi, mer odefinierad än sägen
epikurism grundad på Demokritos atomlära, materialistisk syn på världen; allt är uppbyggt på atomer, var inte rädd för döden, lev så behagligt som möjligt och i nuet, ta vara på glädjeämnen i livet, avstå från att kämpa för makt och rikedom
tragisk ironi åhöraren har, vid given tidpunkt, tillgång till information som inte karaktären har, vilket ger åhöraren ett försprång
bekännelselitteratur ny genre i och med Augustinus Confessiones, utvecklades till det som idag är självbiografi/självframställning
prolepsis framåtblick
stående epitet kort, stående beskrivning (minnesteknik i det muntliga berättandet, begränsat antal epiteter som återkommer - skiljer sig hos kvinnor och män)
hermeneutik tolkningsteori (hur en text kommer till dess betydelse)
dramatik teater, framförs muntligt/med sång och dans
kontraimitation bevara men också överträffa
elegi sorgedikt
carpe diem fånga dagen, uttryck myntat av Horatius (kopplat till epikurismen)
dityramb hyllningsdikt till Dionysos
fides trohet (inom klientsystemet)
pietas dygd, pliktkänsla (inom klientsystemet)
tragedi bocksång/sorgespel, baserad på hjälte- & gudasagor, syfte att väcka fruktan och medlidande, efterbilda handlingar snarare än karaktärer, tragiskt slut, någon form av katharsis (rening), begränsat tidsförlopp och begränsat antal karaktärer, hög genre, den förnämsta dramaformen
versfot minsta metriska enheten, en takt (troké, jamb osv.)
formelvers stående uttryck + stående epitet (t.ex. ”Bistert svarade då /…/ den mångförslagne Odysseus)
myt religiöst betingad text, poetisk förklaring
in medias res historia som börjar mitt i handling, uttryck myntat av Horatius
nostos hemvändandemotivet (hjälte som kommer hem över havet, försiktig med avslöjande)
hellenism spridning av grekisk kultur och religion till medelhavsområdet, tidsepok som börjar med Alexander den stores död 323 fvt, slutar cirka 30 fvt
sägen platsdetaljerad berättelse, mer definierad än saga
ekkyklema rörligt sceneri
katalex betonad i slutet, i fallande vers
jambisk trimeter versmått: 6 jamber, orimmat, obundna cesurer
anapest stigande versfot: två obetonade, en betonad
metamorfoser kända myter/berättelser som skrevs om, inkluderar en förvandling, förklarar olika företeelser/naturfenomen på mytologisk grund (även ett av Ovidius mest kända verk)
homeriska liknelser långa, komplicerade liknelser som ämnar att ge en tydlig bild
anagnorisis igenkänning, upptäckt
polis/oikos Polis betyder stad, medborgare, medborgarskap (mannens plats), Oikos betyder hushåll, hem, familj (kvinnan bunden till Oikos) - i Aten var staden Polis och folket Oikos
stikisk vers vers skriven i ett enda långt stycke, utan strofindelning
klientsystemet viktig del av den romerska inrikespolitiken där klient (konstnär) fick patronage av en patronus i form av ekonomiska medel, beskydd och privilegier, i utbyte mot tjänster i form av konst, litteratur samt lojalitet
centrallyrik lyrik centrerat på ett ”jag”, Sapfo första företrädaren
nugae diktform som baserades på nonsens/strunt (Catullus)
katharsis själens rening
pentateuken de fem Moseböckerna
stoicism själen odödlig, ett högsta väsen, handlar om att besegra passioner samt leva moraliskt och efter plikter, uthärda prövningar, allmän strävan efter ett förnuftigt samhälle utan känslostyrning
satir litterär uttrycksform, Lucilius första företrädaren, socialt korrigeringsmedel, syfte att påverka individens uppträdande i samhället, håna på ett träffande sätt
förscenisk handling hänt innan dramats början
jambdikt smädedikt
analytiker menar att det är omöjligt att det var en person som ensam skrev I & O
epigram kort dikt, ofta med satirisk udd
hexameter sexfotad fallande vers, slutar alltid med daktyl + troké
theatron skådeplats
genre inriktning/underordning av konstform, kategorisering av uttryckssätt
kanon en samling texter som bildar allmänt accepterad stomme i viss skriftreligion - inom religion snarare norm/rätssnöre, ett urval av texter
troké fallande versfot: en betonad, en obetonad (bö-cker, jamb-en)
assonans ljudlikhet där två betonade stavelser mellan obetonade har samma vokalljud (t.ex. dårar och dåligt, stol och blod)
apokryfer religiösa/bibelliknande texter som inte togs med i Bibeln
sapfisk strof tre rader pentameter (5) + adonisk versrad (daktyl + troké), orimmat
narratologi litteraturvetenskaplig teori- och metodbildning för studiet av berättarkonsten (narrationen), undersöker hur en berättelse fungerar
skene byggnad i bakgrunden av teater, kuliss och plats för ombyte
politês det medborgerliga subjektet, avskärmningen från ”det andra”
analepsis tillbakablick
mystifikation karaktärerna vet något som åhöraren inte vet
jamb stigande versfot: en obetonad, en betonad (kas-trull, tro-ké)
intrig handlingen i en berättelse i den ordning som den berättas
tolkning att förstå innehållet i en text - själva akten (översättning, framförande, förklaring)
hybris övermod, att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna
ledmotiv återkommande repliker eller händelser
sophrosyne besinning
res publica allas angelägenhet
peripeti vändpunkt
daktyl fallande versfot: en betonad, två obetonade
segeroden hyllningssånger till de olympiska idrottsspelen
parabasis del i drama där skådespelarna lämnar scenen och kören är ensam kvar för att direkt tala till åhörarna
cesur paus eller taktvila i vers
neoretiker diktargrupp, reagerade mot den Homeriska traditionen (Catullus m.fl.)
orchestra spelplats (grekisk rund, romersk halvcirkelformad)
fyrkällshypotesen sammanställning av fyra olika textkällor (900, 700, 600, 500 fvt) som lade grund för Gamla testamentet
melos visa som sjöngs till lyra, Alkaios viktig företrädare
paralepsis/paralipsis berättaren tillhandahåller mer/mindre information än hen egentligen skulle kunna
didaktisk litteratur vill lära läsaren något, sensmoral
narrative berättelse, skildring
narratee mottagare, lyssnare, åhörare (kan vara del av själva berättelsen eller stå utanför)
quadriga tolkningsmetod av Bibeln på medeltiden: historisk (bokstavlig), allegorisk (tillämpning kyrkan), tropologisk (tillämpning individ), anagogisk (himmelsk)
nemesis ödet
körlyrik den mesta lyrik i antikens Grekland skrevs för att framföras till dans och musik med kör - växelspel mellan kör, körledare och skådespelare
skandera uppfatta mönster och versrader
alliteration ljudlikhet i början av ord
elegiskt distikon versmått: en hexameter-rad + en pentameter-rad (indrag)
apostrofering stilistisk term, tilltal till livlösa eller frånvarande ting som om de vore närvarande (t.ex. ”sjung o gudinna”)
unitarier menar att det är en enhetlig kraft som skrivit I & O
deus ex machina en osannolik/onaturlig karaktär, händelse eller ett föremål som introduceras i ett fiktivt verk för att hantera en situation eller intrig (användes inom grekisk och romersk teater, t.ex. drakvagnen i Medea)
mimesis efterbildning, det kontextuella förhållandet mellan verklighet och text
lyrik dikter, poesi (sjöngs i början till lyra)
prosodi hur fraser utformas för att förstärka betydelser (kvantitet, tonhöjd, betoning)
invokation anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt
fabel kärnan i en berättelse, handlingen som en från texten abstraherad kronologisk följd av händelser