Antikens litteratur & Bibeln

Antikens litteratur & Bibeln - en övning gjord av ninakaufmann på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.

skene byggnad i bakgrunden av teater, kuliss och plats för ombyte

klientsystemet viktig del av den romerska inrikespolitiken där klient (konstnär) fick patronage av en patronus i form av ekonomiska medel, beskydd och privilegier, i utbyte mot tjänster i form av konst, litteratur samt lojalitet

narrator berättare, inte densamma som författaren, har funktion i texten, kan vara intern (karaktär i berättelsen), eller extern (berättarröst) - kan vara primär (”jag”) eller sekundär (utomstående)

kontraimitation bevara men också överträffa

sapfisk strof tre rader pentameter (5) + adonisk versrad (daktyl + troké), orimmat

centrallyrik lyrik centrerat på ett ”jag”, Sapfo första företrädaren

daktyl fallande versfot: en betonad, två obetonade

carpe diem fånga dagen, uttryck myntat av Horatius (kopplat till epikurismen)

formelvers stående uttryck + stående epitet (t.ex. ”Bistert svarade då /…/ den mångförslagne Odysseus)

fyrkällshypotesen sammanställning av fyra olika textkällor (900, 700, 600, 500 fvt) som lade grund för Gamla testamentet

stående epitet kort, stående beskrivning (minnesteknik i det muntliga berättandet, begränsat antal epiteter som återkommer - skiljer sig hos kvinnor och män)

myt religiöst betingad text, poetisk förklaring

dramatik teater, framförs muntligt/med sång och dans

anagnorisis igenkänning, upptäckt

prolepsis framåtblick

lyrik dikter, poesi (sjöngs i början till lyra)

nostos hemvändandemotivet (hjälte som kommer hem över havet, försiktig med avslöjande)

metrik verslära (rytm, puls, regelbundna mönster)

sägen platsdetaljerad berättelse, mer definierad än saga

intrig handlingen i en berättelse i den ordning som den berättas

res publica allas angelägenhet

fides trohet (inom klientsystemet)

paian hyllningsdikt till Apollon

analytiker menar att det är omöjligt att det var en person som ensam skrev I & O

imitatio/aemulatio efterhärmning och tävlan

polis/oikos Polis betyder stad, medborgare, medborgarskap (mannens plats), Oikos betyder hushåll, hem, familj (kvinnan bunden till Oikos) - i Aten var staden Polis och folket Oikos

invokation anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt

jamb stigande versfot: en obetonad, en betonad (kas-trull, tro-ké)

unitarier menar att det är en enhetlig kraft som skrivit I & O

troké fallande versfot: en betonad, en obetonad (bö-cker, jamb-en)

hybris övermod, att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna

symbol företeelse som står för något annat

politês det medborgerliga subjektet, avskärmningen från ”det andra”

narrative berättelse, skildring

stikisk vers vers skriven i ett enda långt stycke, utan strofindelning

tragisk ironi åhöraren har, vid given tidpunkt, tillgång till information som inte karaktären har, vilket ger åhöraren ett försprång

neoretiker diktargrupp, reagerade mot den Homeriska traditionen (Catullus m.fl.)

saga berättelse, fantasi, mer odefinierad än sägen

versfot minsta metriska enheten, en takt (troké, jamb osv.)

didaktisk litteratur vill lära läsaren något, sensmoral

melos visa som sjöngs till lyra, Alkaios viktig företrädare

prosodi hur fraser utformas för att förstärka betydelser (kvantitet, tonhöjd, betoning)

pentateuken de fem Moseböckerna

deus ex machina en osannolik/onaturlig karaktär, händelse eller ett föremål som introduceras i ett fiktivt verk för att hantera en situation eller intrig (användes inom grekisk och romersk teater, t.ex. drakvagnen i Medea)

cesur paus eller taktvila i vers

dityramb hyllningsdikt till Dionysos

ledmotiv återkommande repliker eller händelser

fabel kärnan i en berättelse, handlingen som en från texten abstraherad kronologisk följd av händelser

alliteration ljudlikhet i början av ord

epos berättande texter, fiktionsberättelse på prosa (gamla hade ofta fasta regler, inom den antika litteraturen hjältedikter eller lärodikter på vers)

tragedi bocksång/sorgespel, baserad på hjälte- & gudasagor, syfte att väcka fruktan och medlidande, efterbilda handlingar snarare än karaktärer, tragiskt slut, någon form av katharsis (rening), begränsat tidsförlopp och begränsat antal karaktärer, hög genre, den förnämsta dramaformen

katabasis besök i dödsriket (få reda på framtiden, se familjemedlemmar, se hjältar, se straff)

sonett femfotat, fjortonradigt versmått, jambiska versrader (ofta fyra strofer)

assonans ljudlikhet där två betonade stavelser mellan obetonade har samma vokalljud (t.ex. dårar och dåligt, stol och blod)

epigram kort dikt, ofta med satirisk udd

satir litterär uttrycksform, Lucilius första företrädaren, socialt korrigeringsmedel, syfte att påverka individens uppträdande i samhället, håna på ett träffande sätt

jambisk pentameter versmått: 5 jamber

kanon en samling texter som bildar allmänt accepterad stomme i viss skriftreligion - inom religion snarare norm/rätssnöre, ett urval av texter

katalex betonad i slutet, i fallande vers

homeriska liknelser långa, komplicerade liknelser som ämnar att ge en tydlig bild

ekkyklema rörligt sceneri

mystifikation karaktärerna vet något som åhöraren inte vet

genre inriktning/underordning av konstform, kategorisering av uttryckssätt

skandera uppfatta mönster och versrader

bekännelselitteratur ny genre i och med Augustinus Confessiones, utvecklades till det som idag är självbiografi/självframställning

anapest stigande versfot: två obetonade, en betonad

theatron skådeplats

analepsis tillbakablick

in medias res historia som börjar mitt i handling, uttryck myntat av Horatius

metamorfoser kända myter/berättelser som skrevs om, inkluderar en förvandling, förklarar olika företeelser/naturfenomen på mytologisk grund (även ett av Ovidius mest kända verk)

katharsis själens rening

parabasis del i drama där skådespelarna lämnar scenen och kören är ensam kvar för att direkt tala till åhörarna

pietas dygd, pliktkänsla (inom klientsystemet)

hexameter sexfotad fallande vers, slutar alltid med daktyl + troké

mimesis efterbildning, det kontextuella förhållandet mellan verklighet och text

komedi lägre dramagenre (språk, miljöer, samtida kontext), kärleksintrig, farsartade inslag, satir (social och psykologisk), typiserat persongalleri, musikaliska inslag

sophrosyne besinning

förscenisk handling hänt innan dramats början

apokryfer religiösa/bibelliknande texter som inte togs med i Bibeln

tolkning att förstå innehållet i en text - själva akten (översättning, framförande, förklaring)

stoicism själen odödlig, ett högsta väsen, handlar om att besegra passioner samt leva moraliskt och efter plikter, uthärda prövningar, allmän strävan efter ett förnuftigt samhälle utan känslostyrning

elegiskt distikon versmått: en hexameter-rad + en pentameter-rad (indrag)

orchestra spelplats (grekisk rund, romersk halvcirkelformad)

hyperkatalex obetonad i slutet, i stigande vers

utomscenisk handling utanför scenen, kommenteras på scen

körlyrik den mesta lyrik i antikens Grekland skrevs för att framföras till dans och musik med kör - växelspel mellan kör, körledare och skådespelare

segeroden hyllningssånger till de olympiska idrottsspelen

jambisk trimeter versmått: 6 jamber, orimmat, obundna cesurer

epikurism grundad på Demokritos atomlära, materialistisk syn på världen; allt är uppbyggt på atomer, var inte rädd för döden, lev så behagligt som möjligt och i nuet, ta vara på glädjeämnen i livet, avstå från att kämpa för makt och rikedom

narratee mottagare, lyssnare, åhörare (kan vara del av själva berättelsen eller stå utanför)

paralepsis/paralipsis berättaren tillhandahåller mer/mindre information än hen egentligen skulle kunna

quadriga tolkningsmetod av Bibeln på medeltiden: historisk (bokstavlig), allegorisk (tillämpning kyrkan), tropologisk (tillämpning individ), anagogisk (himmelsk)

hellenism spridning av grekisk kultur och religion till medelhavsområdet, tidsepok som börjar med Alexander den stores död 323 fvt, slutar cirka 30 fvt

nugae diktform som baserades på nonsens/strunt (Catullus)

apostrofering stilistisk term, tilltal till livlösa eller frånvarande ting som om de vore närvarande (t.ex. ”sjung o gudinna”)

narratologi litteraturvetenskaplig teori- och metodbildning för studiet av berättarkonsten (narrationen), undersöker hur en berättelse fungerar

hermeneutik tolkningsteori (hur en text kommer till dess betydelse)