Antikens litteratur & Bibeln
Antikens litteratur & Bibeln - en övning gjord av ninakaufmann på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.
skene byggnad i bakgrunden av teater, kuliss och plats för ombyte
klientsystemet viktig del av den romerska inrikespolitiken där klient (konstnär) fick patronage av en patronus i form av ekonomiska medel, beskydd och privilegier, i utbyte mot tjänster i form av konst, litteratur samt lojalitet
narrator berättare, inte densamma som författaren, har funktion i texten, kan vara intern (karaktär i berättelsen), eller extern (berättarröst) - kan vara primär (”jag”) eller sekundär (utomstående)
kontraimitation bevara men också överträffa
sapfisk strof tre rader pentameter (5) + adonisk versrad (daktyl + troké), orimmat
centrallyrik lyrik centrerat på ett ”jag”, Sapfo första företrädaren
daktyl fallande versfot: en betonad, två obetonade
carpe diem fånga dagen, uttryck myntat av Horatius (kopplat till epikurismen)
formelvers stående uttryck + stående epitet (t.ex. ”Bistert svarade då /…/ den mångförslagne Odysseus)
fyrkällshypotesen sammanställning av fyra olika textkällor (900, 700, 600, 500 fvt) som lade grund för Gamla testamentet
stående epitet kort, stående beskrivning (minnesteknik i det muntliga berättandet, begränsat antal epiteter som återkommer - skiljer sig hos kvinnor och män)
myt religiöst betingad text, poetisk förklaring
dramatik teater, framförs muntligt/med sång och dans
anagnorisis igenkänning, upptäckt
prolepsis framåtblick
lyrik dikter, poesi (sjöngs i början till lyra)
nostos hemvändandemotivet (hjälte som kommer hem över havet, försiktig med avslöjande)
metrik verslära (rytm, puls, regelbundna mönster)
sägen platsdetaljerad berättelse, mer definierad än saga
intrig handlingen i en berättelse i den ordning som den berättas
peripeti vändpunkt
res publica allas angelägenhet
fides trohet (inom klientsystemet)
paian hyllningsdikt till Apollon
analytiker menar att det är omöjligt att det var en person som ensam skrev I & O
imitatio/aemulatio efterhärmning och tävlan
polis/oikos Polis betyder stad, medborgare, medborgarskap (mannens plats), Oikos betyder hushåll, hem, familj (kvinnan bunden till Oikos) - i Aten var staden Polis och folket Oikos
invokation anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt
jamb stigande versfot: en obetonad, en betonad (kas-trull, tro-ké)
unitarier menar att det är en enhetlig kraft som skrivit I & O
troké fallande versfot: en betonad, en obetonad (bö-cker, jamb-en)
hybris övermod, att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna
symbol företeelse som står för något annat
politês det medborgerliga subjektet, avskärmningen från ”det andra”
narrative berättelse, skildring
stikisk vers vers skriven i ett enda långt stycke, utan strofindelning
nemesis ödet
elegi sorgedikt
tragisk ironi åhöraren har, vid given tidpunkt, tillgång till information som inte karaktären har, vilket ger åhöraren ett försprång
neoretiker diktargrupp, reagerade mot den Homeriska traditionen (Catullus m.fl.)
saga berättelse, fantasi, mer odefinierad än sägen
versfot minsta metriska enheten, en takt (troké, jamb osv.)
didaktisk litteratur vill lära läsaren något, sensmoral
melos visa som sjöngs till lyra, Alkaios viktig företrädare
prosodi hur fraser utformas för att förstärka betydelser (kvantitet, tonhöjd, betoning)
pentateuken de fem Moseböckerna
deus ex machina en osannolik/onaturlig karaktär, händelse eller ett föremål som introduceras i ett fiktivt verk för att hantera en situation eller intrig (användes inom grekisk och romersk teater, t.ex. drakvagnen i Medea)
cesur paus eller taktvila i vers
dityramb hyllningsdikt till Dionysos
agon dramatävling
ledmotiv återkommande repliker eller händelser
fabel kärnan i en berättelse, handlingen som en från texten abstraherad kronologisk följd av händelser
alliteration ljudlikhet i början av ord
epos berättande texter, fiktionsberättelse på prosa (gamla hade ofta fasta regler, inom den antika litteraturen hjältedikter eller lärodikter på vers)
strof ett stycke
tragedi bocksång/sorgespel, baserad på hjälte- & gudasagor, syfte att väcka fruktan och medlidande, efterbilda handlingar snarare än karaktärer, tragiskt slut, någon form av katharsis (rening), begränsat tidsförlopp och begränsat antal karaktärer, hög genre, den förnämsta dramaformen
katabasis besök i dödsriket (få reda på framtiden, se familjemedlemmar, se hjältar, se straff)
sonett femfotat, fjortonradigt versmått, jambiska versrader (ofta fyra strofer)
assonans ljudlikhet där två betonade stavelser mellan obetonade har samma vokalljud (t.ex. dårar och dåligt, stol och blod)
epigram kort dikt, ofta med satirisk udd
satir litterär uttrycksform, Lucilius första företrädaren, socialt korrigeringsmedel, syfte att påverka individens uppträdande i samhället, håna på ett träffande sätt
jambisk pentameter versmått: 5 jamber
kanon en samling texter som bildar allmänt accepterad stomme i viss skriftreligion - inom religion snarare norm/rätssnöre, ett urval av texter
katalex betonad i slutet, i fallande vers
homeriska liknelser långa, komplicerade liknelser som ämnar att ge en tydlig bild
ekkyklema rörligt sceneri
mystifikation karaktärerna vet något som åhöraren inte vet
genre inriktning/underordning av konstform, kategorisering av uttryckssätt
skandera uppfatta mönster och versrader
bekännelselitteratur ny genre i och med Augustinus Confessiones, utvecklades till det som idag är självbiografi/självframställning
anapest stigande versfot: två obetonade, en betonad
theatron skådeplats
analepsis tillbakablick
in medias res historia som börjar mitt i handling, uttryck myntat av Horatius
metamorfoser kända myter/berättelser som skrevs om, inkluderar en förvandling, förklarar olika företeelser/naturfenomen på mytologisk grund (även ett av Ovidius mest kända verk)
kleos ära
katharsis själens rening
parabasis del i drama där skådespelarna lämnar scenen och kören är ensam kvar för att direkt tala till åhörarna
pietas dygd, pliktkänsla (inom klientsystemet)
hexameter sexfotad fallande vers, slutar alltid med daktyl + troké
mimesis efterbildning, det kontextuella förhållandet mellan verklighet och text
komedi lägre dramagenre (språk, miljöer, samtida kontext), kärleksintrig, farsartade inslag, satir (social och psykologisk), typiserat persongalleri, musikaliska inslag
sophrosyne besinning
förscenisk handling hänt innan dramats början
apokryfer religiösa/bibelliknande texter som inte togs med i Bibeln
tolkning att förstå innehållet i en text - själva akten (översättning, framförande, förklaring)
stoicism själen odödlig, ett högsta väsen, handlar om att besegra passioner samt leva moraliskt och efter plikter, uthärda prövningar, allmän strävan efter ett förnuftigt samhälle utan känslostyrning
elegiskt distikon versmått: en hexameter-rad + en pentameter-rad (indrag)
orchestra spelplats (grekisk rund, romersk halvcirkelformad)
hyperkatalex obetonad i slutet, i stigande vers
utomscenisk handling utanför scenen, kommenteras på scen
körlyrik den mesta lyrik i antikens Grekland skrevs för att framföras till dans och musik med kör - växelspel mellan kör, körledare och skådespelare
segeroden hyllningssånger till de olympiska idrottsspelen
jambisk trimeter versmått: 6 jamber, orimmat, obundna cesurer
epikurism grundad på Demokritos atomlära, materialistisk syn på världen; allt är uppbyggt på atomer, var inte rädd för döden, lev så behagligt som möjligt och i nuet, ta vara på glädjeämnen i livet, avstå från att kämpa för makt och rikedom
narratee mottagare, lyssnare, åhörare (kan vara del av själva berättelsen eller stå utanför)
paralepsis/paralipsis berättaren tillhandahåller mer/mindre information än hen egentligen skulle kunna
quadriga tolkningsmetod av Bibeln på medeltiden: historisk (bokstavlig), allegorisk (tillämpning kyrkan), tropologisk (tillämpning individ), anagogisk (himmelsk)
hellenism spridning av grekisk kultur och religion till medelhavsområdet, tidsepok som börjar med Alexander den stores död 323 fvt, slutar cirka 30 fvt
nugae diktform som baserades på nonsens/strunt (Catullus)
apostrofering stilistisk term, tilltal till livlösa eller frånvarande ting som om de vore närvarande (t.ex. ”sjung o gudinna”)
narratologi litteraturvetenskaplig teori- och metodbildning för studiet av berättarkonsten (narrationen), undersöker hur en berättelse fungerar
jambdikt smädedikt
hermeneutik tolkningsteori (hur en text kommer till dess betydelse)