Antikens litteratur & Bibeln

Antikens litteratur & Bibeln - en övning gjord av ninakaufmann på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.

epigram kort dikt, ofta med satirisk udd

klientsystemet viktig del av den romerska inrikespolitiken där klient (konstnär) fick patronage av en patronus i form av ekonomiska medel, beskydd och privilegier, i utbyte mot tjänster i form av konst, litteratur samt lojalitet

nostos hemvändandemotivet (hjälte som kommer hem över havet, försiktig med avslöjande)

ekkyklema rörligt sceneri

apostrofering stilistisk term, tilltal till livlösa eller frånvarande ting som om de vore närvarande (t.ex. ”sjung o gudinna”)

assonans ljudlikhet där två betonade stavelser mellan obetonade har samma vokalljud (t.ex. dårar och dåligt, stol och blod)

hellenism spridning av grekisk kultur och religion till medelhavsområdet, tidsepok som börjar med Alexander den stores död 323 fvt, slutar cirka 30 fvt

fabel kärnan i en berättelse, handlingen som en från texten abstraherad kronologisk följd av händelser

in medias res historia som börjar mitt i handling, uttryck myntat av Horatius

tolkning att förstå innehållet i en text - själva akten (översättning, framförande, förklaring)

kanon en samling texter som bildar allmänt accepterad stomme i viss skriftreligion - inom religion snarare norm/rätssnöre, ett urval av texter

paralepsis/paralipsis berättaren tillhandahåller mer/mindre information än hen egentligen skulle kunna

homeriska liknelser långa, komplicerade liknelser som ämnar att ge en tydlig bild

hybris övermod, att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna

nugae diktform som baserades på nonsens/strunt (Catullus)

dramatik teater, framförs muntligt/med sång och dans

myt religiöst betingad text, poetisk förklaring

apokryfer religiösa/bibelliknande texter som inte togs med i Bibeln

polis/oikos Polis betyder stad, medborgare, medborgarskap (mannens plats), Oikos betyder hushåll, hem, familj (kvinnan bunden till Oikos) - i Aten var staden Polis och folket Oikos

sägen platsdetaljerad berättelse, mer definierad än saga

paian hyllningsdikt till Apollon

alliteration ljudlikhet i början av ord

deus ex machina en osannolik/onaturlig karaktär, händelse eller ett föremål som introduceras i ett fiktivt verk för att hantera en situation eller intrig (användes inom grekisk och romersk teater, t.ex. drakvagnen i Medea)

carpe diem fånga dagen, uttryck myntat av Horatius (kopplat till epikurismen)

narrative berättelse, skildring

orchestra spelplats (grekisk rund, romersk halvcirkelformad)

kontraimitation bevara men också överträffa

quadriga tolkningsmetod av Bibeln på medeltiden: historisk (bokstavlig), allegorisk (tillämpning kyrkan), tropologisk (tillämpning individ), anagogisk (himmelsk)

förscenisk handling hänt innan dramats början

res publica allas angelägenhet

prolepsis framåtblick

komedi lägre dramagenre (språk, miljöer, samtida kontext), kärleksintrig, farsartade inslag, satir (social och psykologisk), typiserat persongalleri, musikaliska inslag

melos visa som sjöngs till lyra, Alkaios viktig företrädare

dityramb hyllningsdikt till Dionysos

sapfisk strof tre rader pentameter (5) + adonisk versrad (daktyl + troké), orimmat

theatron skådeplats

saga berättelse, fantasi, mer odefinierad än sägen

stående epitet kort, stående beskrivning (minnesteknik i det muntliga berättandet, begränsat antal epiteter som återkommer - skiljer sig hos kvinnor och män)

katabasis besök i dödsriket (få reda på framtiden, se familjemedlemmar, se hjältar, se straff)

utomscenisk handling utanför scenen, kommenteras på scen

neoretiker diktargrupp, reagerade mot den Homeriska traditionen (Catullus m.fl.)

mystifikation karaktärerna vet något som åhöraren inte vet

mimesis efterbildning, det kontextuella förhållandet mellan verklighet och text

hyperkatalex obetonad i slutet, i stigande vers

narratologi litteraturvetenskaplig teori- och metodbildning för studiet av berättarkonsten (narrationen), undersöker hur en berättelse fungerar

analytiker menar att det är omöjligt att det var en person som ensam skrev I & O

narratee mottagare, lyssnare, åhörare (kan vara del av själva berättelsen eller stå utanför)

epikurism grundad på Demokritos atomlära, materialistisk syn på världen; allt är uppbyggt på atomer, var inte rädd för döden, lev så behagligt som möjligt och i nuet, ta vara på glädjeämnen i livet, avstå från att kämpa för makt och rikedom

hermeneutik tolkningsteori (hur en text kommer till dess betydelse)

politês det medborgerliga subjektet, avskärmningen från ”det andra”

epos berättande texter, fiktionsberättelse på prosa (gamla hade ofta fasta regler, inom den antika litteraturen hjältedikter eller lärodikter på vers)

invokation anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt

fides trohet (inom klientsystemet)

unitarier menar att det är en enhetlig kraft som skrivit I & O

katharsis själens rening

metrik verslära (rytm, puls, regelbundna mönster)

stoicism själen odödlig, ett högsta väsen, handlar om att besegra passioner samt leva moraliskt och efter plikter, uthärda prövningar, allmän strävan efter ett förnuftigt samhälle utan känslostyrning

daktyl fallande versfot: en betonad, två obetonade

imitatio/aemulatio efterhärmning och tävlan

jambisk pentameter versmått: 5 jamber

intrig handlingen i en berättelse i den ordning som den berättas

centrallyrik lyrik centrerat på ett ”jag”, Sapfo första företrädaren

jambisk trimeter versmått: 6 jamber, orimmat, obundna cesurer

sonett femfotat, fjortonradigt versmått, jambiska versrader (ofta fyra strofer)

körlyrik den mesta lyrik i antikens Grekland skrevs för att framföras till dans och musik med kör - växelspel mellan kör, körledare och skådespelare

elegiskt distikon versmått: en hexameter-rad + en pentameter-rad (indrag)

skandera uppfatta mönster och versrader

pietas dygd, pliktkänsla (inom klientsystemet)

pentateuken de fem Moseböckerna

troké fallande versfot: en betonad, en obetonad (bö-cker, jamb-en)

stikisk vers vers skriven i ett enda långt stycke, utan strofindelning

symbol företeelse som står för något annat

satir litterär uttrycksform, Lucilius första företrädaren, socialt korrigeringsmedel, syfte att påverka individens uppträdande i samhället, håna på ett träffande sätt

anagnorisis igenkänning, upptäckt

analepsis tillbakablick

sophrosyne besinning

prosodi hur fraser utformas för att förstärka betydelser (kvantitet, tonhöjd, betoning)

versfot minsta metriska enheten, en takt (troké, jamb osv.)

tragisk ironi åhöraren har, vid given tidpunkt, tillgång till information som inte karaktären har, vilket ger åhöraren ett försprång

formelvers stående uttryck + stående epitet (t.ex. ”Bistert svarade då /…/ den mångförslagne Odysseus)

segeroden hyllningssånger till de olympiska idrottsspelen

anapest stigande versfot: två obetonade, en betonad

cesur paus eller taktvila i vers

bekännelselitteratur ny genre i och med Augustinus Confessiones, utvecklades till det som idag är självbiografi/självframställning

tragedi bocksång/sorgespel, baserad på hjälte- & gudasagor, syfte att väcka fruktan och medlidande, efterbilda handlingar snarare än karaktärer, tragiskt slut, någon form av katharsis (rening), begränsat tidsförlopp och begränsat antal karaktärer, hög genre, den förnämsta dramaformen

hexameter sexfotad fallande vers, slutar alltid med daktyl + troké

skene byggnad i bakgrunden av teater, kuliss och plats för ombyte

parabasis del i drama där skådespelarna lämnar scenen och kören är ensam kvar för att direkt tala till åhörarna

ledmotiv återkommande repliker eller händelser

metamorfoser kända myter/berättelser som skrevs om, inkluderar en förvandling, förklarar olika företeelser/naturfenomen på mytologisk grund (även ett av Ovidius mest kända verk)

genre inriktning/underordning av konstform, kategorisering av uttryckssätt

didaktisk litteratur vill lära läsaren något, sensmoral

narrator berättare, inte densamma som författaren, har funktion i texten, kan vara intern (karaktär i berättelsen), eller extern (berättarröst) - kan vara primär (”jag”) eller sekundär (utomstående)

fyrkällshypotesen sammanställning av fyra olika textkällor (900, 700, 600, 500 fvt) som lade grund för Gamla testamentet

jamb stigande versfot: en obetonad, en betonad (kas-trull, tro-ké)