Antikens litteratur & Bibeln

Antikens litteratur & Bibeln - en övning gjord av ninakaufmann på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.

epos berättande texter, fiktionsberättelse på prosa (gamla hade ofta fasta regler, inom den antika litteraturen hjältedikter eller lärodikter på vers)

imitatio/aemulatio efterhärmning och tävlan

narrator berättare, inte densamma som författaren, har funktion i texten, kan vara intern (karaktär i berättelsen), eller extern (berättarröst) - kan vara primär (”jag”) eller sekundär (utomstående)

symbol företeelse som står för något annat

hyperkatalex obetonad i slutet, i stigande vers

sonett femfotat, fjortonradigt versmått, jambiska versrader (ofta fyra strofer)

utomscenisk handling utanför scenen, kommenteras på scen

komedi lägre dramagenre (språk, miljöer, samtida kontext), kärleksintrig, farsartade inslag, satir (social och psykologisk), typiserat persongalleri, musikaliska inslag

paian hyllningsdikt till Apollon

katabasis besök i dödsriket (få reda på framtiden, se familjemedlemmar, se hjältar, se straff)

metrik verslära (rytm, puls, regelbundna mönster)

jambisk pentameter versmått: 5 jamber

saga berättelse, fantasi, mer odefinierad än sägen

epikurism grundad på Demokritos atomlära, materialistisk syn på världen; allt är uppbyggt på atomer, var inte rädd för döden, lev så behagligt som möjligt och i nuet, ta vara på glädjeämnen i livet, avstå från att kämpa för makt och rikedom

tragisk ironi åhöraren har, vid given tidpunkt, tillgång till information som inte karaktären har, vilket ger åhöraren ett försprång

bekännelselitteratur ny genre i och med Augustinus Confessiones, utvecklades till det som idag är självbiografi/självframställning

prolepsis framåtblick

stående epitet kort, stående beskrivning (minnesteknik i det muntliga berättandet, begränsat antal epiteter som återkommer - skiljer sig hos kvinnor och män)

hermeneutik tolkningsteori (hur en text kommer till dess betydelse)

dramatik teater, framförs muntligt/med sång och dans

kontraimitation bevara men också överträffa

carpe diem fånga dagen, uttryck myntat av Horatius (kopplat till epikurismen)

dityramb hyllningsdikt till Dionysos

fides trohet (inom klientsystemet)

pietas dygd, pliktkänsla (inom klientsystemet)

tragedi bocksång/sorgespel, baserad på hjälte- & gudasagor, syfte att väcka fruktan och medlidande, efterbilda handlingar snarare än karaktärer, tragiskt slut, någon form av katharsis (rening), begränsat tidsförlopp och begränsat antal karaktärer, hög genre, den förnämsta dramaformen

versfot minsta metriska enheten, en takt (troké, jamb osv.)

formelvers stående uttryck + stående epitet (t.ex. ”Bistert svarade då /…/ den mångförslagne Odysseus)

myt religiöst betingad text, poetisk förklaring

in medias res historia som börjar mitt i handling, uttryck myntat av Horatius

nostos hemvändandemotivet (hjälte som kommer hem över havet, försiktig med avslöjande)

hellenism spridning av grekisk kultur och religion till medelhavsområdet, tidsepok som börjar med Alexander den stores död 323 fvt, slutar cirka 30 fvt

sägen platsdetaljerad berättelse, mer definierad än saga

ekkyklema rörligt sceneri

katalex betonad i slutet, i fallande vers

jambisk trimeter versmått: 6 jamber, orimmat, obundna cesurer

anapest stigande versfot: två obetonade, en betonad

metamorfoser kända myter/berättelser som skrevs om, inkluderar en förvandling, förklarar olika företeelser/naturfenomen på mytologisk grund (även ett av Ovidius mest kända verk)

homeriska liknelser långa, komplicerade liknelser som ämnar att ge en tydlig bild

anagnorisis igenkänning, upptäckt

polis/oikos Polis betyder stad, medborgare, medborgarskap (mannens plats), Oikos betyder hushåll, hem, familj (kvinnan bunden till Oikos) - i Aten var staden Polis och folket Oikos

stikisk vers vers skriven i ett enda långt stycke, utan strofindelning

klientsystemet viktig del av den romerska inrikespolitiken där klient (konstnär) fick patronage av en patronus i form av ekonomiska medel, beskydd och privilegier, i utbyte mot tjänster i form av konst, litteratur samt lojalitet

centrallyrik lyrik centrerat på ett ”jag”, Sapfo första företrädaren

nugae diktform som baserades på nonsens/strunt (Catullus)

katharsis själens rening

pentateuken de fem Moseböckerna

stoicism själen odödlig, ett högsta väsen, handlar om att besegra passioner samt leva moraliskt och efter plikter, uthärda prövningar, allmän strävan efter ett förnuftigt samhälle utan känslostyrning

satir litterär uttrycksform, Lucilius första företrädaren, socialt korrigeringsmedel, syfte att påverka individens uppträdande i samhället, håna på ett träffande sätt

förscenisk handling hänt innan dramats början

analytiker menar att det är omöjligt att det var en person som ensam skrev I & O

epigram kort dikt, ofta med satirisk udd

hexameter sexfotad fallande vers, slutar alltid med daktyl + troké

theatron skådeplats

genre inriktning/underordning av konstform, kategorisering av uttryckssätt

kanon en samling texter som bildar allmänt accepterad stomme i viss skriftreligion - inom religion snarare norm/rätssnöre, ett urval av texter

troké fallande versfot: en betonad, en obetonad (bö-cker, jamb-en)

assonans ljudlikhet där två betonade stavelser mellan obetonade har samma vokalljud (t.ex. dårar och dåligt, stol och blod)

apokryfer religiösa/bibelliknande texter som inte togs med i Bibeln

sapfisk strof tre rader pentameter (5) + adonisk versrad (daktyl + troké), orimmat

narratologi litteraturvetenskaplig teori- och metodbildning för studiet av berättarkonsten (narrationen), undersöker hur en berättelse fungerar

skene byggnad i bakgrunden av teater, kuliss och plats för ombyte

politês det medborgerliga subjektet, avskärmningen från ”det andra”

analepsis tillbakablick

mystifikation karaktärerna vet något som åhöraren inte vet

jamb stigande versfot: en obetonad, en betonad (kas-trull, tro-ké)

intrig handlingen i en berättelse i den ordning som den berättas

tolkning att förstå innehållet i en text - själva akten (översättning, framförande, förklaring)

hybris övermod, att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna

ledmotiv återkommande repliker eller händelser

sophrosyne besinning

res publica allas angelägenhet

daktyl fallande versfot: en betonad, två obetonade

segeroden hyllningssånger till de olympiska idrottsspelen

parabasis del i drama där skådespelarna lämnar scenen och kören är ensam kvar för att direkt tala till åhörarna

cesur paus eller taktvila i vers

neoretiker diktargrupp, reagerade mot den Homeriska traditionen (Catullus m.fl.)

orchestra spelplats (grekisk rund, romersk halvcirkelformad)

fyrkällshypotesen sammanställning av fyra olika textkällor (900, 700, 600, 500 fvt) som lade grund för Gamla testamentet

melos visa som sjöngs till lyra, Alkaios viktig företrädare

paralepsis/paralipsis berättaren tillhandahåller mer/mindre information än hen egentligen skulle kunna

didaktisk litteratur vill lära läsaren något, sensmoral

narrative berättelse, skildring

narratee mottagare, lyssnare, åhörare (kan vara del av själva berättelsen eller stå utanför)

quadriga tolkningsmetod av Bibeln på medeltiden: historisk (bokstavlig), allegorisk (tillämpning kyrkan), tropologisk (tillämpning individ), anagogisk (himmelsk)

körlyrik den mesta lyrik i antikens Grekland skrevs för att framföras till dans och musik med kör - växelspel mellan kör, körledare och skådespelare

skandera uppfatta mönster och versrader

alliteration ljudlikhet i början av ord

elegiskt distikon versmått: en hexameter-rad + en pentameter-rad (indrag)

apostrofering stilistisk term, tilltal till livlösa eller frånvarande ting som om de vore närvarande (t.ex. ”sjung o gudinna”)

unitarier menar att det är en enhetlig kraft som skrivit I & O

deus ex machina en osannolik/onaturlig karaktär, händelse eller ett föremål som introduceras i ett fiktivt verk för att hantera en situation eller intrig (användes inom grekisk och romersk teater, t.ex. drakvagnen i Medea)

mimesis efterbildning, det kontextuella förhållandet mellan verklighet och text

lyrik dikter, poesi (sjöngs i början till lyra)

prosodi hur fraser utformas för att förstärka betydelser (kvantitet, tonhöjd, betoning)

invokation anropande av någon frånvarande person, gudom eller dylikt

fabel kärnan i en berättelse, handlingen som en från texten abstraherad kronologisk följd av händelser