Begrepp svenska 1

Alla Inga Spara

• ackommodation tillpassning anpassning. Vi uttrycker samhörig-het med eller avståndstagande från var sarmalspartner genom att anpassa vårt tal så att det blir mer likt hans eller hennes, konver-gens, eller sa art det blir mer olikt, divergens, beroende på vilken inställning vi har till personen i fråga.
• andraspråk språk som lärs in efter att försraspraket är etablerat och som används sida vid sida med försrasprakct. Vissa forskare (men inte alla) skiljer mellan tmdraspråk o<.:h främmande sprak: ett andraspråk lärs in i den miljö där språket talas, medan fr~immande sprak lärs in genom undervisning uranför den miljö där spraket talas.
• androcentrism åskadning enligt vilken det manliga utgör centrum och norm. Det kvinnliga blir det annorlunda, det avvikande.
• ansikte, face face) även (asad; det sociala ansikte som man visar upp i interaktionen med andra. Begreppet kopplas inom språkforsk-ningen framför allt till dc sprakliga strategier vi kan ta till för att upprättballa ett gott samtalsklimat. Det gäller att bevara det egna ansikrer gentemot andra samralsdelragar~ samtidigt som man inte hotar någon annans.
• antropologi läran om miinniskan, särskilt som kulturvarelse.
• artighet i umgänget med andra visar vi upp olika förhållningssätt som kan kategoriseras ~om tva olika beteenden, nämligen positiv artighet och negativ artighet. Positiv artighet har att göra med att vi vill vara uppskattande/uppmuntrande och bli uppskattade, medan negativ artighet är uttryck för att vi inte vill inkräkta på varandras revir eller att andra ska komma för nära oss.
• begränsad kod (restricted cude). Termerna restricted code och ela-borated code (se utvidgad kod) introducerades pa 1960-taler i F.ng-land av \ociologen Bernstein. Den begränsade koden kan användas när man har gemensnmmn referensramar. Den är kontextbunden och man uerrycker sig exempelvis mer med hjälp av pronomen än med substantiv
• dialekt en varietet som talas inom ett visst geografiskt område; jfr standardspråk.
• dialekt kontinuum sammnnhängande räcka av dialekter utan tydliga inbördes gränser; de olika dialekterna binds samman genom en kedja av likheter, men dialekterna vid vardera änden av kontinuitet kan t.o.m. vara ömsesidigt oförståeliga.
• diglossi tvåspråkighet pa samhällsniva; i en samhälle används två sprak -eller tva varietcter av ett sprak - parallellt, men i olika sammanhang och för olika funktioner.
• dikotomi tudelning, isärhallande. En uppdelning av någonting i tva delar eller i två grupper som ömse~idigt uteslurer varandra. Används ofta för art beskriva det traditionella isärhållandet av kvinnor och män, där könen definieras i ett motsatsförhallande till varandra.
• diskurspartikel modifierande och garderande ord som liksom, typ och ba. När denna typ av småord används för att strukturera interaktionen kallas dc ofta diskursmarkiJrer.
• dold prestige e (covert prestige) En variant eller varietet som har låg prestige i det omgivande och normgivande samhället, men hög prestige inom en viss grupp, har dold prestige (eller (örtiickt 337 prestige). Slang och svordomar är typexempel pa sprakliga drag som kan ha dold prestige.
• domän domän verksamhetsomrade; en grupp sociala situationer som gt:r upphov till språkbruk med gemensamma drag, t.ex. massmedier, skola, familj.
• domänförlust domänförlust när ett sprak förlorar ett bruksomrade, t.ex. när man inte längre kan använda ert visst språk om vissa ämnen eller i vissa situationer; jfr domän.
• etnolekt etnolekt en varietet som kan knytas till en viss etnisk grupp, t.ex. Greek Australian English. En etnornolekt kan vara fonologiskt, lexikalt, morfosyntaktiskt och/eller prosodiskt markerad i förhallande till standardvarieteten.
• fonetik fonetik läran om språkljudens produktion, akustik och perception
• fonologi läran om språkljudens funktion, d.v.s. om sprakers minsta betydelseskiljande element.
• förstaspråk det eller de språk som lärs in allra först; jfr moders-mal.
• gardering uttryck för tveksamhet om den egna utsagans sannings-halt, ansiktsbevarande argärd.
• genuin dialekt varietet som avviker fran standardspraket pa alla sprakliga nivåer {fonologiskt, morfologiskt, lexikalt och syntaktiskt) och som utvecklats med liten eller ingen påverkan från standardspråket eller andra varieteter. Exempel: MalungsmåL
• genus genus socialt konstruerat kön. genusordning könsordning, könsmakrsordning
• genusordningen Genusordningen består av alla de ideer om kvinnligt och manligt som finns i en samhälle och allt dessa fiiresriillningar innebär vad gäller t.ex. vem som gör vad, vem som bestämmer vad och hur vi uppfatrar oss själva och varandra.
• grammatisk kompetens grammatisk kompetens förmåga att bilda grammatiskt korrekta meningar och att avgöra ursagors grammatika litet.
• heteronormativitet heteronorrnativitet den ordning som upprättballer heterosexualitet som der naturliga och normala.
• historisk sociolingvistik historisk sociolingvistik studiet av äldre språkskeden och historiska föriindringar utifrån sociolingvistiska teorier och metoder.
• hyperkorrektion överanvändning av ett korrektionsmönster, mer än överklassen
• idiolekt idiolekt en individs språkbruk.
• indicator indicator språklig variabel som varierar socialt men inte stilistiskt.
• inre/yttre syntax inre/yttre syntax begrepp inom den interaktionella lingvistiken. Den inre syntaxen behandlar meningens/trurens grammariska struktur som den formas i spontant tal, medan den yttre tar upp turens grammariska förhallande till föregående och efterföljande turer.
• interaktionell lingvistik interaktionell lingvistik sprakvetenskaplig inriktning som studerar turens och turkonstruktionenenhetens struktur och vad gmmmatiska enheter och prosodiska fenomen uträttar i ett samtal.
• interaktionell sociolingvistik interaktionell sociolingvistik forskning som vill beskriva och förklara mönster och egenskaper i det slags sociala samspel som samtal utgör.

Alla Inga Spara